En novemberkväll 2007 hade jag det storartade nöjet att sitta med en av mina favoritförfattare Siri Hustvedt i en hotellbar i Helsingfors och dricka vitt vin ur stora glas. Hon berättade då att hon för tillfället skriver essäer och att det går långsamt, långsamt, för hon skriver alltid långsamt, och att det kommer att dröja en evighet innan vi får läsa resultatet.
Men tiden går snabbt när man har roligt och nu finns boken till. The Shaking Woman or a History of My Nerves heter den och Hilary Mantel skriver fint om den i The Guardian.
Slås också av att omslaget till den brittiska upplagan är så enkelt och vackert och kongenialt med temat. Man tager lite vattenfärg liksom. Genialt.
(Bonus: Min vän fröken Skräck som var med där i baren berättade någonting som fascinerade Siri till den grad hon ville ha med berättelsen i sin bok och skribblade väl också dit den, men meddelade sen att den tyvärr är bortredigerad. Äsch! Men ändå lilla nästanfjädern i hatten för Skräcken.)
Det rimmar illa
5 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar