Tittade igår på ett norskt litteraturprogram med det synnerligen otillkrånglade namnet Bokprogrammet. Bokprogrammet hälsade på hemma hos Siri Hustvedt och Paul Auster i Brooklyn och det var så New York-romantiskt som det bara kan bli. Det jag fäste mig nästmest vid var det fina Hustvedt sa om sitt vita arbetsrum: "The physical manifestation of a mental retreat" . Det jag fäste mig mest vid var när hon pratade om sitt förhållande till sina båda språk norska och engelska; när hon talar om hem, mat och barn är det ofta det norska ordet som kommer först.
"Gröt, till exempel, jag tänker på det ordet före oatmeal", sa Hustvedt.
Och det lät återigen så fult med gröt, till och med när det uttalas av en favoritförfattare i New York. Det ser också hemskt ut i skrift. Titta på det:
gröt
Jag har länge tyckt att gröt är ett hemskt namn på denna vackra, goda, billiga, mättande och närande maträtt. Jag är också säker på att själva namnet skadar grötens rykte. Gröten borde få såna där kejsarens nya kläder, den skulle bära upp dem med grace. Eller kan man bara justera sin audiovisuella smak så att gröt låter autentiskt och rustikt på ett fint sätt?
En urpremiär för ett sekel sedan
3 dagar sedan
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaIntressant. Har aldrig funderat på ordet gröt. Har antagligen min audiovisuella smak inställd på autentiskt och rustikt.
SvaraRaderaMen.
Funderade halva gårdagsförmiddagen på en annan närbesläktad rätt med namnet havreslem. Det klingar inte autentiskt och rustikt i mina öron. Bara äckligt.
Havreslem låter äckligt! Fast där ligger ju äcklet i själva betydelsen, som ord tycker jag nästan slem är vackrare än gröt ...
SvaraRaderaSlem är ju ganska vackert, faktiskt. Som len. Eller slät.
SvaraRadera