Göteborgsanteckning. Liv S.

Nyss hemflugen från bokmässan Göteborg och jag säger bara: Liv Strömquist. Läste hennes nya seriealbum Prins Charles känsla på hemresan. Är såld. Att läsa Strömqvist är att bli upplyst, påmind, glad, förbannad och bekräftad på en gång. För mig som har problem med min relation till feminismen efter att ha blivit mamma till två pojkar är Liv Strömquists arbete en alldeles särskilt stor sak, ovärderlig nästan.

Slank in på ett seminarium med Liv Strömquist, Sara Granér som också är serietecknare och genusprofessorn Yvonne Hirdman och antecknade bland annat följande:

SG: "Det är jävligt mycket nazisttåg som går genom ens kropp hela tiden."

YH: "Det finns något i kvinnoförtrycket som gör att man hela tiden börjar om. Man börjar om och börjar om och så börjar man om."

LS: "Nu vässar vi pennorna och så kör vi fyra år till och sen ska dom [Sverigedemokraterna] ut [ur Sveriges riksdag]."

Och som avslutning, Hirdman:

"Vi är delaktiga. Vi är ansvariga. Vad kan vi göra?"

Det ser fånigt och simpelt ut på pränt, men skulle tåla sägas oftare.