Förra avsnittet var fullt av fina, små, talande detaljer som fick mig att kolla vem som regisserat och - tja, på samma sätt som jag fick mina farhågor bekräftade när det gällde Solsidan (skriven av fyra män), fick jag bekräftat att regissören är kvinna.
Bara en sån här scen: Marietta (Julia Dufvenius) ligger gynekologstolen och blir undersökt av Henning (Jacob Nordenson). Så börjar hon lite nonchalant prata om att hon känner på sig att hon kanske är bisexuell, och vad gör hon då med händerna? Jo, hon sträcker upp en hand och drar i snöret till en mobilmås* som hänger i taket ovanför gynstolen.
Jag kollade genast, och ja: serien är regisserad av Tova Magnusson Norling.
Det är trevligt att kunna spåra såna här saker men det medför onekligen vissa problem. Varför går det att könsspåra konstnärlig verksamhet på det här sättet? Det är lite pinsamt för en gammal feminist.
Men det blir värre. Jag har nämligen kommit på mig själv med att hålla på och tycka att t ex vissa bokomslag ska göras av kvinnor, andra av män. Senast idag ringde jag upp en person och sa att det här är ett omslag som jag tycker ska göras av en kvinna, vill du?
Och då kan man undra: vad är det jag beställer egentligen?
* Mobilmåsen borde få ett eget inlägg, finns det nån annan som har ett särskilt förhållande till såna där måsar som hänger i taket och som flaxar när man drar i snöret?
Hej! Jag tänkte skriva redan när du skrev om Solsidan, men kom mig för först nu. Jag har inte sett denna serie, men gillar Solsidan skarpt och det stör mig inte alls att serien är gjord av män? På något sätt är det väl bara bra att män numera gör serier som utspelar sig riktigt i hushållen?
SvaraRaderaMalin
Alltså den där måsen satt nog tvinn i mitt huvud. Utveckla.
SvaraRaderaLotta: Jag skulle skriva om måsen idag men nu flås flås kom nya Siriboken, tar det snart!
SvaraRaderaMalin: Egentligen stör det väl mig inte att serien är gjord av män, utan att den är gjord på slentriangods. Den utspelar sig inte riktigt i hushållen heller, tycker jag? Barnen syns ju inte ens och det handlar mest om pengar och statuskamp än så länge tycker jag. Och OM ANUS. Jo, hemorrojder är väl kul men varför denna slentriananusfixering ... Fast kanske det bara var mina förväntningar som var fel? En massa män jobbar ju i hushållen på riktigt, i närkontakt liksom, varför kan inte det komma fram? Det spårar liksom ut i hem-peng-status direkt. En besvikelse. Fast kanske det blir bättre?