Digislaven hade bandat in förra veckans avsnitt åt oss, vi såg det igår kväll, och - ja! - mobilmåsen kom till användning igen! Den fräscha gyndotterns jättegamla fiancé ryckte i snöret nämligen när han besökte gynekologen med fru för att be om dotterns hand.
Men orsaken till att jag nu hetsar om samma gamla tv-serie igen är att jag igår av en expert på ämnet blev påmind om att det tjechovska geväret på väggen ingalunda behöver avfyras för att det ska få vara med. Det måste bara hända nånting med det. (Fast vad gör man med ett gevär om man inte skjuter med det? Min fantasi är tydligen begränsad.)
Så har då salongsredaktören rättat till en av sina fadäser. Frid i stugan och tv-soffan.
Man kan slå någon i huvudet? Använda som blompinne? Putsa? Hota med? Det kan visa sig att det egentligen är gjort av lakrits!
SvaraRaderaBra! Nu Maria triggar du ockå min mögliga fantasi:
SvaraRaderaleka påskhäxa med, obscena grejer, fastna med fingret i mynningen på, snubbla på (efter att det fallit ner från väggen), rita av, mäta och jämföra med, dansa med, slå in i paket och ge bort!
"I den här artikeln kan man läsa att var fjärde iranier har ett vapen som är tillverkat av Rotums kanoner och krut... men det betyder ju inte att var fjärde iranier har köpt det av oss. Det finns ju många andra sätt som de kan ha kommit över vapnen på.. till exempel ... hittat i öknen... fått i julklapp... köpt på postorder... haft sen länge..."
SvaraRaderaTjechovs gevär är intressant och problematiskt på många sätt. Om inte annat pajade han sina egna pjäser med att avslöja principen - eftersom där ofta finns ett gevär och pjäserna oftast är ganska tråkiga och stillastående sitter man där och funderar "jahapp, vem ska bli skjuten på slutet?".
Nu känns det ganska överanvänt så även om det fortfarande är en god princip tycker jag att man ska låta bössan hänga i tio-tjugo år.
Ett intressant kuriosum är Eric-Emanuel Schmitts pjäs "Gåta med variationer" som inleds med bösskott. Det är den excentriske författaren som skjuter på sin egen grindstolpe för att skrämma den siktade besökaren. Detta upprepas flera gånger under pjäsen men i slutet är geväret upphängt och stilla. Ett tag efter att jag sett pjäsen insåg jag att det måste vara en retsam blinkning till Tjechov.
U.J.
Hej Urban, den där Schmittska pjäsen låter ju intressant. Det tjechovska geväret måste väl vara en av de mest välkända dramaturgiska principerna, så det är kanske möjligt att en massa författare förhåller sig till den medvetet eller omedvetet. Ännu en sak att hålla koll på alltså, hoppas vi är många som är med!
SvaraRadera