Har de med barndomen att göra, med kulturella referenser, speciella händelser?
Känns det som en roman nästan att vistas där? Eller, inte som en roman. Inte som att ni skulle se er själva utifrån, berätta er berättelse eller så, utan som att miljön är laddad, meningsfull, bärare av vibbar?
Ja för hej från min mest litterärt eggande miljö och vintersemestern här. Sitter i ett insnöat litet hus och vet att det finns platser som lever och platser som inte gör det. Har ni samma känsla?
Ja. Det har vi. Ålandshuset är ju mer än laddat. Så att det lever i mina drömmar t.o.m. Det har med barndom å spöken att göra. Å tanten, förstås. Å hennes döda make. Man känner definitivt att man lever då man är där. Och jo, det känns som att sitta mitt i en bok. Dock ännu oskriven.
SvaraRaderaAndra ställen finns nog också. Furuvik t.ex. Barndom, helt klart. Sol och gyllene färg. Happiness.
absolut! det finns platser där man känner livet mot sej som en ohyvlad planka.
SvaraRaderaLotta: Jag är jäkligt glad att jag varit där. Du har rätt: det är som att sitta mitt i en bok att vara där, det hade jag glömt.
SvaraRaderaSara: Nämn en av dina ohyvlade platser! Nyfiken. Vilken typ av plats?
backen jag vuxit upp på, där oräkneliga generationer trampat marken före mej. där blir jag väldigt mycket en liten länk i kedjan.
SvaraRaderapå dendär före detta arbetsplatsen, där jag känner så mycket... längtan i väggarna.
framför stora vatten. och uppe på höga berg. naturen har en förmåga att fila en ödmjuk och mottaglig.
men shit, det kan ju också vara var som helst också, där man råkar se nåt som omedelbart talar om för en att man lever här och nu.
Och shit, Sara, jag skulle särskilt vilja slå ett slag för det som man bara råkar på, det som ger en vibben helt oförklarligt! Tack för svaret!
SvaraRaderamånga ställen! ibland över vår utsikt från köksfönstret i skymningsljus – för att det är ett så annorlunda Helsingfors mitt i vårt kök. Men oftast ute i naturen eller starka ställen från barndomen, bla Emsalö. Det riktigt kryper i kroppen på mej nu då jag tänker på alla 'mina' ställen. På ett bra sätt då.
SvaraRaderaPia: Jag blir så glad av att läsa om dessa speciella ställen, och just det där att det bara kan vara ett visst ljus i ett visst rum ...
SvaraRadera