Salongen finns just nu i Vasa, hej. Längesen. Det gick blixtsnabbt att ta sig hit upp med tåget och bussen, jag fattar inte vart tiden tog vägen, jag är omättlig när det gäller tid och har aldrig tråkigt. (Ah, detta rika inre liv ...)
Så träffade jag Anna-Lena som jobbar i Schildts filial, och vi lunchade och gick till biblioteket där jag berättade om vårens utgivning för bibliotekarier. Det var mycket trevligt, de som lyssnade verkade intresserade, och efteråt kom några och pratade och jag tänkte att det kanske är lite såhär att vara författare ibland? Möte med läsare och bokproffs? För det slog mig att vi redaktörer, vi möter inte riktigt några läsare och bibliotekarier trots att vi hänger på mässor och sånt. Det är ju författarna som får samtalen, tänker jag. Och det är ju rätt naturligtvis, men ibland har redaktörn en känsla av att arbetet försvinner ut i rymden, det går inte att urskilja ens arbete och bara om nån recensent skriver att boken är slarvigt korrekturläst får man uppmärksamhet. Som redaktör ska man inte behöva nån cred utifrån, helt enkelt. Det hör inte till arbetets art.
Förstå mig rätt, det är såhär det ska vara, texten är författarens: punkt. Men det är i alla fall trevligt också för en redaktör att nångång få prata med riktigt folk om böcker, och det är trevligt att upptäcka att åhå, jag kan nånting som andra har behållning av.
Det är inte varje dag man minns det annars, som ni säkert också vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar