Man borde ha varit Strindberg alltså, fått vara rasande ockult utan att tänka sig för. Man hade då t ex kunnat sturmblogga för alla som orkade lyssna om sina nästan patetiskt tydliga d r ö m m a r.
Men det går ju inte, ety alla utom man själv då kunde titta rakt in i ens lilla själ. Tittar man själv dit är det inte så mycket man ser, eller man ser men det är otydligt, man uppfattar bara drömmens själva ramberättelse som hade en stämning i stil med den jag tänker mig att den här boken har: The Hunger Games av Suzanne Collins.
Den hittade jag i min systers bokhylla, så mycket annat vet jag inte om den än. Men den är skriven i första person presens, alltid ett gott tecken.
Telis kök
4 dagar sedan
Jag sörjer fortfarande att jag läste ut den sista boken i The Hunger Games-serien för några dagar sedan. Ska bli spännade att se vad du tycker, glöm inte att rapportera!
SvaraRaderaLovar rapportera!
SvaraRadera