måndag 27 februari 2012

Borde kolla med Moberg

(Spoilervarning!/ Kristina från Duvemåla)


Hade en rejält livströmquistsk stund när jag i jons såg en av förhandsföreställningarna av Kristina från Duvemåla på Svenska teatern. Den ska jag försöka redogöra för här.


Men först några ord om en bra kvinna, nämligen karaktären Kristina i nämnda pjäs. Jag sär, att en sådan kvinna rekommenderas varmt för envar som vill ha en skaplig partner. Rask, skön, frisk, arbetsam, stark, fertil. Förnuftets röst, ryggen full av råg. Klagar såklart aldrig över futtigheter som arbete eller ständiga graviditeter - ånej. Eller jo - en gång blir hon ordentligt förbannad och det är när hon får löss på skeppet till Amerika, men då har hon åtminstone stil nog att fixa en ordentlig catfight med den misstänka lusspriderskan.


Allt det där; okej. Musikal, Björn & Benny; okej. Jag köper. Och Maria Ylipää som spelar Kristina är extremt bra, sjunger extremt bra, agerar extremt bra - må ingen skugga falla över henne eller Robert Noack som spelar Karl Oskar, eller för den delen över nån som inte har skrivit librettot på sin egen pc.


Men sen hamnade jag alltså in i Liv Strömquists seriealbum "Kristina från Duvemåla". 
Kristina får efter åtta graviditeter sitt första missfall och i samband med det berättar hennes läkare för henne att hennes livmoder är trasig; blir hon gravid en gång till så dör hon. Alltså, förstår man, måste Kristina och Karl Oskar hålla sig ifrån varandra och kärleksfröjden.
Detta får Kristina att bryta ihop i Du måste finnas - ett stycke som, har jag alltid tyckt, är berörande och vackert och mycket starkt. Men nu är det lite som att va? Den här utgjutelsen för att hon inte får ligga med sin man? Efter åtta graviditeter och slit och släp för jämnan? Även missfallet kommer till korta när den stora känslan ska rättfärdigas, men så är dramat skrivet. (När äldsta dottern dog hastade det däremot vidare.)


Strömquist fortsätter teckna: Kristina och Karl Oskar kan inte umgås med varann på grund av att de inte får ha sex. De kan inte dansa med varann. De kan inte sova nära varann. Inte kan de heller tala med varann.
TILLS [svart ruta med vita versaler]: KRISTINA FÖRFÖR KARL OSKAR. 
Hon vet att hon dör om hon blir gravid, men hon MÅSTE FÅ LIGGA.
Karl Oskar vill inte, han är en hederns man. Han är orolig för sin fru. Han säger nej.
MEN EFTERSOM KRISTINA ÄR DRÖMKVINNAN VILL HON HA SEX TROTS ATT HON KAN DÖ AV DET. SÅ HON TJATAR SIG TILL DET. [Det här är allt svarta rutor med vita versaler i seriealbumet "Kristina från Duvemåla" av Liv Strömquist.]
Kristina och Karl Oskar har sex, Kristina blir gravid och dör.
Vackert, det.
Tänker att det kunde ha varit dramaturgiskt mera okej att låta Karl Oskar tjata sig till sex, eller att det ens bara hade "blivit så", men alltså:
Slut på showen.


Det är länge sen jag läste Vilhelm Mobergs utvandrarepos som Kristinamusikalen alltså baserar sig på, minns inte alls hur det var på slutet, var det just så här? 
Det kan ha varit det. Men det kan också ha varit skickliga män som vill skapa en säljande berättelse om en "stark kvinna".

19 kommentarer:

  1. Nå tack bara. Nu vet man hur det går sen. Kanske helt onödigt att gå å kytta då.

    Utan att ha upplevt varken Mobergs eller Abbornas version så kan jag ju säga att du har lite rätt om det där med skickliga mänskor. Men mest handlar det nog om att det hela skrevs av män. En kvinna hade vetat att Kristina skulle ha tackat gudarna för att hon slipper knasa någå mer å få ännu en unge på halsen. Fast förstås hade hon inte gått lallande från missfallet. Det är där Du måste finnas skulle ha kommit in.

    Annårs
    Roligt att du använder ordet jons. Det snackades om uttrycket i radio Vegas språkprogram som de köpt in från Sverige (minns inte vad det heter) Och de trodde minsann att det var ett utdött ord. Vilket nästan fick mig att maila dem. Men sen blev jag lat och tänkte att det kanske är flera år sedan det sändes i Sviiden. Och förresten lät det så konstigt i en rikssvensk mun. Å andra sidan ser det även konstigt ut i skrift. Använder nog förresten versionen i jonstas mer. I jonses har jag å hört.

    SvaraRadera
  2. I boken var det så att de båda var heta på gröten och väldigt väldigt mycket försökte låta bli att knasa. Men så låg de där i den varma sängen medan vinden ven utanför och det gick liksom inte att låta bli.

    SvaraRadera
  3. Men kunde de inte idka petting eller använda sådana där kondomer gjorda av gristarmar som man ju hade på den tiden? undrar Malin

    SvaraRadera
  4. Tack Situationsdiktaren, ändrade "skickliga människor" till "skickliga män" på slutet, det var ju det som var poängen, varför hyckla med det. Den kvinnliga erfarenheten, alltså, att bara showa till den på det här sättet tycker jag är ett hån mot alla som fött och blött och dött sedan tidernas gryning.

    Jonstas förresten, det måste vara åboländskt då? Jonses tror jag är mera västnyländskt? Men jons lever!!

    TUSEN TACK Fager Dam för denna information! Tycker det är en helt annan story som Moberg lagt upp den, det där om knasandet alltså. Tack!!

    Malin, ja, det undrade jag också. Särskilt som Kristinas bästis är ex-prostituerad (en sån bör ju alltid finnas, aaaa). Kunde hon inte ha fått tips av henne? Och visste man inte, på den tiden, att det är just säden som sår fröet liksom? Har lite dålig koll på sexualhistoria.

    SvaraRadera
  5. Det kan nog vara att de inte visste riktigt hur saker och ting hängde ihop på den fronten på den tiden, tyvärr ... Och så fanns det väl en massa hinder i vägen för att tala om det, religionen & skammen? Oj oj, hemskt, hemskt. Och nu kommer jag nog att se musikalen med riktigt kritiska ögon ... Men du skrev faktiskt spoiler-alert, så eget fel! Malin

    SvaraRadera
  6. Jag har mest sett det uttrycket stavat med å, JÅNS eller JÅNSES. Det kommer från fornnordiskans "i adhans" och i vissa delar av Danmark (bl.a. Jylland) säger man också JÅNS eller I JÅNS.

    I min barndom (i Västnyland) hörde man det ofta.

    SvaraRadera
  7. Ja, hemska saker, Malin.
    Men när det gäller att se musikalen föreslår jag att du går dit lite nollställd och öppen. Du kanske få en helt annan upplevelse, hehe.
    (Jag var dock nollställd och öppen innan, och sen efteråt var jag grymt feministisk taggad. Kanske en bra grej?)

    Ulla, "i adhans"!!! Tack, det ska jag börja använda! Om nu finlandssvenskan är så ålderdomlig kan man ju ta i riktigt ordentligt.
    Jag har förresten också hört "JÖNST".

    SvaraRadera
  8. Jag blev riktigt oväntat sugen på att se musikalen häromdagen (i jons!), på något sätt något riktigt maffigt och med härlig musik. Annars har jag hemska problem med musikaler så nu vet jag inte vad jag ska tro om mig själv. Försöker hållas ÖPPEN. Malin

    SvaraRadera
  9. DENNA BLOGG. Man läser en superrecension som inte liknar nån annan, och sen får man ett kommentarsfält som handlar om språk. Kan ej hantera, svimmar nästan, måste hämta luktsaltet och snöra upp korsetten.

    Har heller aldrig sett jåns med o-stavning. Intressant. "Jönst" är ju bland det sköjigaste jag hört, förresten.



    Internt Post scriptum: Tack för mystiskt vinterhäcks

    SvaraRadera
  10. Angående stavning. Har nog aldrig sett ordet i skrift tidigare. Men med tanke på Jönst så ligger väl jonst närmare till?

    Tror nog formen jönst kommer från nån som vill vara lite finär och skall krusidulla till det.

    SvaraRadera
  11. Den fina familjen Friman säger jönst. Och det roliga är att ordet dyker upp när vi pratar finska. Jag har aldrig tänkt på varifrån det kommer.

    SvaraRadera
  12. Jag upptäckte Kristina från Duvemåla för kanske fem år sen via sångerna från den ursprungliga uppsättningen med Helen Sjöholm & Co och har älskat musikalen, musiken, berättelsen sedan dess.

    Och jag tror verkligen inte att Benny Andersson och Björn Ulvaeus försökt skapa en Kristina som på något sätt skulle vara alla mäns dröm genom att hon har en stark sexualitet. Tvärtom handlar allt enligt mig om hur kärleken kan vara så stark att den bär en genom också sådant som nästan dödar en, ett barns död, missfall och att lämna hela sitt gamla liv och sina föräldrar för att aldrig mer ses. Och i den kärleken är sex ett kitt som får Kristina och Karl Oscar att fortsätta kämpa trots alla motgångar, eftersom de alltid har varandra.

    Och beträffande om de inte kunde ha haft annat sex än samlag så har jag också undrat över hur mycket man på den här tiden visste om vad som kunde göra en med barn, om man kanske trodde att man inte kunde göra någonting alls utan risk för en graviditet. Men också om man hade vetat om exakt hur man blir med barn så tror jag ändå inte att det för Kristina och Karl Oscar hade funnits möjlighet för det, med sina 5 barn som antagligen sov i samma rum som de själva. Sex var väl mest förstulna och lågmälda stunder när alla barnen hade somnat och förhoppningsvis inte skulle vakna förrän på morgonen.

    Och ännu om att många av er tycker att missfallet och Annas död hamnar i skymundan för Kristinas lust till Karl Oscar: jag tycker inte de gör det. Jag tycker hennes sorg över sina döda barn är undertonen som vibrerar bakom allt hon är och gör efter att ha begravt sin dotter och fått missfall. Och i hennes stora sorg är det kärleken och kärleken till Karl Oscar som tröstar henne. (och såklart det blir olidligt svårt för dem att vara nära varann när de vet att de inte FÅR ha sex. Det är ju som med barn, det som är förbjudet är exakt det man allra helst vill göra. Och speciellt om det är något som redan är väldigt viktigt för en. Nog har väl alla varit med om det här i någon form?)

    /Fanny

    SvaraRadera
  13. Hej Fanny,
    Bra att du vittnar om en helt annan typ av upplevelse. Det var inte mitt syfte att dissa någon annans syn på musikalen, det var helt enkelt en redgörelse för vad jag med mina referenser såg när jag såg Svenska teaterns uppsättning.
    Jag kan rent intellektuellt och känslomässigt förstå de mekanismer som du beskriver ovan, men jag tycker fortfarande inte att de gestaltades på scenen - i dramaturgin och regin.
    Däremot i Mobergs epos, om jag minns rätt. Möjligen också i själva musiken? --- Som ju är B&B:s starka sida.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, då förstår jag hur du menar. Jag var faktiskt själv ovanligt oberörd både under pjäsen och efteråt (svenska teaterns alltså, har inte sett originalet). Brukar vanligtvis bli väldigt starkt berörd av bra teater, men nu inser jag att det antagligen var för att jag inte gick hem med någon tanke eller känsla som jag inte redan skulle ha upplevt genom original-musiken.

      Så egentligen håller jag med dig om att pjäsen inte var något speciellt. Den håller tack vare musiken, som jag nog aldrig kommer att sluta älska, och för musikens skull kanske jag måst se pjäsen på nytt ändå :)
      (och eftersom jag hörde musiken innan jag läste böckerna så tyckte jag att böckerna var lite sega. Men det är nog helt enkelt för att det är sgs omöjligt att nåt om samma story/tema som sku beröra mig mer än musiken :))

      Alltid roligt att höra (okej läsa :D) andras åsikter och förstå sina egna lite bättre.

      /Fanny igen

      Radera
  14. Att jag vill bara kommentera det där med att ungen i början dör. Där hinner man int ens börja lipa fast där sku finnas all orsak. Sen vlir det inte mera lipa. Tror m an borde få upp kranarna där för sen förblev man orörd. Sku man hunnit med i liptåget i början sku man säkert int ha hunnit torka tårarna emellan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är böjd att hålla med.

      Radera
  15. Måste återvända hit efter att ha lyssnat massor på musiken (med Helen Sjöholm då) och funderat på vad jag riktigt tycker om själva storyn i pjäsen.

    Och jag har kommit fram till att storyn faktiskt inte alls fungerar för mig, det är musiken som bär upp allt.
    För enligt storyn är ju bottom line att Kristina är så kåt att hon riskerar livet. Liksom what???

    Nej, ju mer jag tänker på det desto mer orealistiskt blir det. Sku nu inte vem som helst tänka på att man kanske vill se sina barn växa upp och själv leva många, många år till med sina nära?? Istället för att dö om max ett år iom nästa graviditet. Herregud. Helt fanatiskt faktiskt, hon sköt ju över hela ansvaret på sin gud.

    Var det så i böckerna också? Måste kolla. Känner mig lite hjärntvättad nu som har tyckte att pjäsen varit så bra när jag egentligen missat allt annat utom musiken. Nå, den har jag kvar i alla fall.

    /Fanny

    SvaraRadera
  16. Fanny, det värmer mitt svartnade hjärta att du ser de suspekta tendenserna i musikalen! Men sant, musiken är ju obesudlad.

    SvaraRadera