Borde kolla med Moberg

(Spoilervarning!/ Kristina från Duvemåla)


Hade en rejält livströmquistsk stund när jag i jons såg en av förhandsföreställningarna av Kristina från Duvemåla på Svenska teatern. Den ska jag försöka redogöra för här.


Men först några ord om en bra kvinna, nämligen karaktären Kristina i nämnda pjäs. Jag sär, att en sådan kvinna rekommenderas varmt för envar som vill ha en skaplig partner. Rask, skön, frisk, arbetsam, stark, fertil. Förnuftets röst, ryggen full av råg. Klagar såklart aldrig över futtigheter som arbete eller ständiga graviditeter - ånej. Eller jo - en gång blir hon ordentligt förbannad och det är när hon får löss på skeppet till Amerika, men då har hon åtminstone stil nog att fixa en ordentlig catfight med den misstänka lusspriderskan.


Allt det där; okej. Musikal, Björn & Benny; okej. Jag köper. Och Maria Ylipää som spelar Kristina är extremt bra, sjunger extremt bra, agerar extremt bra - må ingen skugga falla över henne eller Robert Noack som spelar Karl Oskar, eller för den delen över nån som inte har skrivit librettot på sin egen pc.


Men sen hamnade jag alltså in i Liv Strömquists seriealbum "Kristina från Duvemåla". 
Kristina får efter åtta graviditeter sitt första missfall och i samband med det berättar hennes läkare för henne att hennes livmoder är trasig; blir hon gravid en gång till så dör hon. Alltså, förstår man, måste Kristina och Karl Oskar hålla sig ifrån varandra och kärleksfröjden.
Detta får Kristina att bryta ihop i Du måste finnas - ett stycke som, har jag alltid tyckt, är berörande och vackert och mycket starkt. Men nu är det lite som att va? Den här utgjutelsen för att hon inte får ligga med sin man? Efter åtta graviditeter och slit och släp för jämnan? Även missfallet kommer till korta när den stora känslan ska rättfärdigas, men så är dramat skrivet. (När äldsta dottern dog hastade det däremot vidare.)


Strömquist fortsätter teckna: Kristina och Karl Oskar kan inte umgås med varann på grund av att de inte får ha sex. De kan inte dansa med varann. De kan inte sova nära varann. Inte kan de heller tala med varann.
TILLS [svart ruta med vita versaler]: KRISTINA FÖRFÖR KARL OSKAR. 
Hon vet att hon dör om hon blir gravid, men hon MÅSTE FÅ LIGGA.
Karl Oskar vill inte, han är en hederns man. Han är orolig för sin fru. Han säger nej.
MEN EFTERSOM KRISTINA ÄR DRÖMKVINNAN VILL HON HA SEX TROTS ATT HON KAN DÖ AV DET. SÅ HON TJATAR SIG TILL DET. [Det här är allt svarta rutor med vita versaler i seriealbumet "Kristina från Duvemåla" av Liv Strömquist.]
Kristina och Karl Oskar har sex, Kristina blir gravid och dör.
Vackert, det.
Tänker att det kunde ha varit dramaturgiskt mera okej att låta Karl Oskar tjata sig till sex, eller att det ens bara hade "blivit så", men alltså:
Slut på showen.


Det är länge sen jag läste Vilhelm Mobergs utvandrarepos som Kristinamusikalen alltså baserar sig på, minns inte alls hur det var på slutet, var det just så här? 
Det kan ha varit det. Men det kan också ha varit skickliga män som vill skapa en säljande berättelse om en "stark kvinna".