Vad har man huvudet till?

Den säregna kombination av skarp intelligens och planlös förvirring som Aase Berg i sin beryktade recension tillskriver finlandssvenska kvinnor ger sig för tillfället till känna rätt hårt och verkligt i detta huvud. I alla fall den planlösa förvirringen.
Såklart är det lite ockult: Drömmer ytterst realistiska och konkreta drömmar, vilket leder till att jag inte är helt säker på vad som hänt på riktigt. Drömmer ihop blogginlägg som andra skrivit (hårda texter om kulturpolitik mest, inga outfits eller bruncher eller skor) och är tvungen att kolla upp om den-och-den verkligen skrivit det-och-det. (Oftast har inget sånt skrivits.) I natt satt jag på ett tåg och diskuterade språkpolitik med Stefan Wallin. Och så vidare.

God timing således på min treårings kommentar vid morgonmålet imorse.
Han: Vad har man huvudet till?
(paus)
Han, forts.: Man kan göra såhär: [skakar på huvudet]. Och man kan äta med det.