Händer det nån annan att det i sinnet finns en klart riktad gröt, alltså en tanke men den är inte en pil eller en stjärna ovanför hjässan; den är en gröt under skallbenet, den hotar förvandlas till blott en oartikulerad känsla av något?
(Ni ser, i ovan finns grötens signum nummer ett: mycket märkligt bildspråk.)
Det händer mig, och då är det en lisa att hitta en text där någon tar sin gröt - kanske exakt samma gröt som min? - och formulerar den. Nu har Nina Björk gjort det i DN. Hon skriver om den kungliga bebisen, hon skriver, summa summarum: "i dag behöver vi alla fall varken vara ledsnare eller gladare än andra dagar".
Gröten blir till tanke, blir till idé, resonemang. Lugnet infinner sig.
Förresten, dagens fäbless 2: Kan varken slita tanken eller ögonen från Lindmans senaste inlägg.
Det rimmar illa
5 dagar sedan
Synnerligen bekant känsla. Och precis som du säger är det så fruktansvärt skönt när det plötsligt uppenbarar sig en text eller en människa som sätter ord på den där gröten. Det är en känsla som skulle vara värd ett eget ord. Avgrötningsextas? Njae. Kanske inte.
SvaraRaderaMycket (alltför) bekant, kusligt ibland, skönt ibland. En sån där massiv, halvrörlig substans som väller fram i skallen. Håller med Nina: bra när man sen hittar text/människa som gör gröten hanterlig.
SvaraRaderaps: älskar det där meddelandet som kommer när man skickar kommentarer här: 'bevisa att du inte är en robot'.
Alltså jag tycker det är så intressant det här med "hur tänkandet sker" - mkt trevligt att höra att ni åtminstone är två pers som iakttar samma i ert eget varande.
SvaraRaderaNina, tt bra ord, ja. Namge en grej och den finns. Skulle behövas. Hm.
Lindman, älskar också formuleringen "bevisa att du inte är en robot", blir nästan lycklig varje gång jag ser den! Tack vare den har jag aldrig övervägt att ta bort ordverifieringen. Klart briljant.
Men om det här med att avgrötifieras ännu: gröten hänger också ihop med en känsla av dumhet, tycker jag. Och menar att den är obefogad. -> tänkandet som kollektiv aktivitet. Yes?
Jo, känslan av dumhet är obefogad (och trist). En bra grej (tycker jag själv) är såna samtal där man kanske inte blir jätteklar över något men där man kan dela med sig av hur saker slår en som svåra, komplicerade, grötiga, råddiga & sånt. Där en annan kan säga: 'jo, int fattar jag det där heller, men kanske ...' Efter såna samtal brukar jag uppleva mig betydligt mindre grötig i skallen även om jag kanske inte heller har känslan av Stor Klarhet.
SvaraRaderaGröthjärna. Absolut. Värst är den då man är hemmamamma. Då är det gröt upp över öronen.
SvaraRaderaLena Andersson har en tendens att reda upp min gröt ganska ofta. Senast igår då hon i en kolumn skriver om att omsätta känslor till tankar och göra dem begripliga för andra. http://www.dn.se/ledare/kolumner/korta-och-langa-tankar
SvaraRaderaLindman, skönheten i det du beskriver, dvs vettiga samtal!
SvaraRaderaSituationsdiktaren, jag hör dig. Det är gröt det.
Tack för kolumntips Anna! Åter en knivskarp text av THE Andersson!