Två av recensionerna av Merete Mazzarellas nya bok Det enda som egentligen händer oss uppehåller sig en stund vid fördomar om - hurra! - finlandssvenskar.
I Expressen skriver Nina Lekander så här:
"För egen del minns jag Finland och Åland och kulturfolk på 90-talet som lätt efterblivna: antifeministiska, reaktionära och redan på morgonen öldrickande halvrassar och homofober - utom förstås Mazzarella, Märta Tikkanen, Claes Andersson och rätt många till."
Lätt efterblivna? Återställarpimplande homofober? Intressant! Och som finlandssvensk kvinna kan man ju dessutom finns stort nöje i att begrunda Aase Bergs tänk i Sydsvenskan:
"Och faktum är att det är en annan fördom som till slut leder mig in i stor respekt för Mazzarella, nämligen min hemsnickrade bild av finlandssvenska kvinnor (de finlandssvenska männen är en helt annan historia):
Jag har alltid uppfattat denna specifika grupp som ytterst fascinerande, eftersom majoriteten jag mött har visat en säregen kombination av skarp intelligens och planlös förvirring."
Alltså, blir ju helt upplivad av det här. Kanske inte av homofobin, efterblivenheten, antifeminismen och förvirringen, utan av att finlandssvenskar som nånsorts associerad grupp blivit sedda av personer som Aase Berg och Nina Lekander och beskrivna i ordalag som skiljer sig från det dagliga sannfinländartugget här hemma.
Det rimmar illa
5 dagar sedan
Den första beskrivningen är inte så genomtänkt, först: såna är de, och sen: ja utom den och den och en massa till.
SvaraRaderaDet där med skarp intelligens och planlös förvirring låter fascinerande... men på riktigt?
Är det ett skämt? Fan, jag blir så förtvivlad över att känna mej så här landslös: freak i Suomi, freak i Sverji. Näe, det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.
SvaraRaderaLätt efterbliven, jo, och öl har jag nån gång (säkert på 90-talet) druckit onödigt tidigt på dagen. I övrigt är ju karakteristiken också underbar.
SvaraRaderaDet är som jag brukar säga: man borde dra stängsel runt hela det s.k. Svenskfinland och bjuda in olika intellektuella kotterier från Svedala att komma och titta.
Göran Skytte kan lämpligen fungera som ciceron.
Finlandssvensk som jag är känner jag planlös förvirrning över framför allt den första "beskrivningen"
SvaraRaderaJag blev också upplivad. Första gången jag känner mig riktigt finlandssvensk. Lätt efterbliven CHECK, på morgonen öldrickande CHECK, planlöst förvirrad CHECK. Lovely.
SvaraRaderaMazzarella-mozzarella. Det var ju... hm... en seriös jämförelse av Lekander. Mer ostparalleller om det finlandssvenska kulturfolket!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaLite förtvivlat noterar jag att denna pc inte tillåter mig att svara sådär snärtigt på varje kommentar, så får ta det så här enligt gamla skolan:
SvaraRaderaFager Dam: Ja, är det inte mystiskt? Men fascinerande!
Sara: Fast personligen föredrar jag vad nästan som helst framför MUMINPARALLELLERNA.
HQ, bra idé! Det bör göras!
Bokbabbel: Ja, och så typiskt finlandssvenskt att känna så ...
Idalina, du får lov att ställa upp som praktexemplar på HQ:s safari!
Ja, fler ostparalleller Nina, vilken ost är man då mest lik? Får man också använda sig av charkvaror? Salami? TUNGRULLE?
Själv blev jag skamsen över Berg och Lekander. Ibland har jag förmånen att få vistas med finlandssvenskar och är i blyg hemlighet överförtjust, nästan rasism åt andra hållet om ni fattar vad jag menar. Speciellt språket och orden gör mig hänförd. Och vissa historier som jag fått höra. Det är därför jag läser här hälsar svenskan som röstade på unibrow, tror jag tar det som alias hädanefter.
SvaraRaderaVi finlandssvenskar tänker ju att vårt språk och våra ord är de samma som era, men det kan vara en villfarelse? Hur som helst tackar jag för din fina kommentar och gläder mig åt att ha någon med det eminenta aliasnamnet Unibrow som gäst i salongen!
SvaraRaderaOkej... Som bland annat bokrecensent reagerar jag mycket starkt på det här - okej om man har fördomar om en litterär GENRE och tar upp dem i en recension, det kan jag tycka är okej. Men om ett FOLKSLAG? Det har väl ingen som helst relevans för boken i fråga och dessutom är det ju oerhört upprörande att såpass "intellektuella" personer som Lekander och Berg ens tänker sådana här tankar, än mindre skriver ner dem.
SvaraRadera/Stockholmare som också blev upprörd
Det är lite mysko faktiskt, tack för att du blir upprörd å finlandssvenskarnas vägnar! Nu har det ju framkommit att åtminstone Lekander baserar sin utsaga på EN diskussion på Mariehamns litteraturdagar. Hm.
SvaraRaderaMen det blev ju show ...
EN diskussion i Mariehamn. Ha ha!
SvaraRaderaMed tanke på att Unibrow skriver: "Speciellt språket och orden gör mig hänförd" tycker jag att finlandssvenskan kan liknas vid tungrulle. Charkuterier, förresten. Härligt vackert ord för korv.
Alltså tungrulle är ju ganska gott trots att det låter som nån slipprig form av kyss. Så bra! Vi säger det. Om finlandssvenskan var en charkvara så skulle den vara tungrulle.
SvaraRadera