På tal om autofiktion som litterärt grepp (t ex Knausgård) identifierade och namngav förlagets informationschef Bettan Jansson ett fenomen inom kritiken, nämligen autorecensionen. Detta även på tal om de recensioner som nämns i förra inlägget.
En autorecension skulle då vara en text där skribenten skriver om sig själv med utgångspunkt i ett verk författat av någon annan. Autorecensionen är ändå inte en essä, utan äger recensionens övriga karaktäristika.
Är själv lite förtjust i autorecensioner, inte minst för att de balanserar på en massa gränser. Är det okej att skriva så? Vet ej. Handlar de om verket? Kanske. Handlar de om skribenten? Ja!
Har också märkt att jag ofta är svag för verk som lockar autorecensioner ur recensenterna. De inte-helt-färdigskrivna böckerna, de med glipor och glapp - de, vars konstruktion, komposition och tilltal medger att läsaren är delaktig och börjar autofungera.
Telis kök
4 dagar sedan
En snillrik ny term, men jag vet inte om jag är så förtjust i fenomenet. Det lite som att sitta på läkarmottagningen och få höra om läkarens liv, hälsa och familj. Hallå, kan folk inte uppträda professionellt längre? Ibland vill man bara ha analys, diagnos, sak. Det är vad jag väntar mig av en recension.
SvaraRaderaDu har en klar poäng där, och jag tror kanske inte att det är så roligt för författaren att autorecenseras. Men vill ändå tro att såna texter KAN vara goda och läsvärda?
SvaraRaderaSäkert inte roligt för författaren att bli autorecenserad, nej. Men jag håller med dig att det ofta är de verken man går igång på. Själv alltså. Folk är väl mest intresserade av sig själv sist och slutligen. Eller är det bara jag? Men jag märker inte av det innan jag börjar berätta om en bok eller pjäs för någon. Men då jag sätter ord på min upplevelse märker jag att jag kanske pratar om mig själv. Tur att man inte började skriva recensioner.
SvaraRaderaLOL! Hehe.
SvaraRaderaMen jo, hur man än försöker undvika det blir det väl oftast så att det är sig själv man talar om. Särskilt när det handlar om ens upplevelse av något. Man är fast i sin egen subjektivitet, där sprattlar man.