Vasa idag: Hade fin och inspirerande manusgenomgång inklusive lunch med Sara, som i höst romandebuterar. Det här är det jag gillar mest med redaktörsjobbet - det konkreta manusarbetet med författarna. Ett annat snärtigt moment är när omslagsgrafikern sänder in sitt första omslagsförslag om man serveras en annan människas syn på manuset. Men det momentet kommer senare, än så länge är Saras bok till det yttre bara ett helt osexigt Times New Roman-dokument. Vilket förresten får mig att minnas en av diskussionerna när Fagerholms Diva kom ut: det sades att Diva aldrig hade kunnat skrivas utan ordbehandlingsprogram. De intuitiva textmassorna, greppet med fet stil, hela bygget är av sådant slag som man inte kunde tänka sig på skrivmaskinens tid.
Samtidigt sades det att folk skriver mycket mera skräp nu än förr, eftersom det liksom är så lätt att åstadkomma en massa text och sen korva om den hur som helst. Men hur det kan tänkas vara ett problem förstår jag egentligen inte. Ett skrivet ord är aldrig bortkastat. Är det dåligt vet man det, och så skriver man ett bättre nästa gång.
Hej! Tänk att jag först nu hittat den här bloggen. Jag är redna nu lite hooked.
SvaraRaderaHej Peppe! Nåmen välkommen, roligt att ha dig här!
SvaraRadera