torsdag 24 februari 2011

Hundmatsboken

Denna lyckans ost har idag fått beundra tre hundvalpar som tycker om att gnaga på böcker.

Lite småchockad iakttog jag de tre svarta hundbarnen medan de bet sönder ett mycket vackert band i vattenturkost med pikant mönster, men när jag i ett obevakat ögonblick ryckte till mig boken för att kolla vad den var för en såg jag att det var en sån där trist Det Bästa-volym.

Varför finns Det Bästa-böckerna i alla hem som inte är precis splitternya? Var det något som alla liksom prenumererade på förr, eller?

Och finns den där lilla pocketaktiga tidningen Det Bästa fortfarande? Jag har sett tusentals av dem, men aldrig läst en enda. Om nån har fallit för deras charm tar salongen mer än gärna emot en analys.

3 kommentarer:

  1. Det bästa har tackochlov gått i konkurs. Kanske för att mommo flyttade till ålderdomshemmet. Hennes konsumtion av dessa alster var inte av denna världen, men jag har förvånats av samma sak som du, nämligen att hon inte varit den enda som beställt.

    Har ingen djupgående analys, men jag kopplar till 50-tal och tupperware. Efterskrigstid. Man har råd att unna sig, men också bilda sig. Och då är Det bästa ett bra alternativ. Man vet nämligen inte riktigt vad man vill ha. Men Det bästa har lite av allt. Och som titeln lovar: bara de bästa bitarna.

    Och nu skall man inte skratta här. Det var säker de bästa bitarna. Då, för de mänskorna, med den utbildningsnivån. En fläkt från stora världen, med moderna tankar och ting.

    Och en bonus: Jag vann en gång på deras stora lotteri! Tyvärr inte huvudvinsten på en miljon, men en lysande historisk jordglob. alltid nåt.

    SvaraRadera
  2. Tack S-diktaren för god analys! Tror nog absolut på din tanke med efterkrigstid och sug efter något som man inte visste vad det var.

    (För nu vet ju folk exakt vad de vill ha ...)

    Men LÄSTE din mommo Det Bästa också, eller låg den bara och drällde? Och vet du om hon läste allt eller bara skummade?

    SvaraRadera
  3. Ja vet du. Ingen aning. Men hon har nog alltid läst mycket. Något som hon gör fortfarande. Det finns en bibba på åldringshemmet och där lånar hon flititgt. Samma böcker som hon har hemma och som hon redan läst.

    SvaraRadera