Stävja tjattret

Jag tycker om att få veta hur andras tänkande ser ut, och nu talar jag inte om tankar som är välformulerade och formade som en fisk (som vi lärde oss i gymnasiet att en hyfsad uppsats ska se ut), utan jag menar det som Linna Johansson kallar tjattret. Drar hastigt en parallell till ett vagt minne av att Monika Fagerholm nånstans har försvarat babblet, det viktiga i det skenbart låga och irrelevanta liksom. Prata eller tala? Det är stor skillnad. Babbla, det är sen värst, så i det måste ligga något rysligt intressant.

Man är ju utlämnad åt tjattret dag och natt, sitt eget inombordstjatter, sina egna tankemönster och hangups, och det är väl först när man formulerar tjattret som det blir möjligt att behandla.

Att skriva är att stävja tjattret alltså. Övermanna det. Få kontroll över det. Och när jag tänker lite efter här är det nog just det jag är ute efter när jag läser: att komma andras tänkande - i betydelsen tjatter - på spåren.

Kan det vara så?