Hangups genom tiderna. Konsten att ta stress.

Nostalgispåret fortsätter för julen står för dörrn och det snöar så vackert i Divaland.

Av förra inlägget om det tidiga 80-talet och av Fager Dams kommentar på det kom jag att dra mig till minnes en färgnoja jag drogs med som barn: Jag trodde jag var tvungen att gilla blått mest av alla färger för att mina ögon var blåa. Av samma anledning var jag tvungen att alltid heja på den av Kalle Ankas brorsöner som hade blå keps.

Jag hade dessutom ofta kortklippt hår och då fanns det ju en risk att någon skulle ta mig för pojke, så jag kunde inte ha jackor med snören som hängde ner nånstans i skrevets environger – nån kunde ju tro att det var en snopp (!).

Därtill hade jag fått för mig att det var i lag förbjudet att dricka vin, så jag var tvungen att bära ansvaret för en flyktplan på mina späda axlar så fort någon drack ett glas vin i vårt hus. Behöver jag nämna att det också var på mitt ansvar att se till att det inte kom flera barn till vår familj eftersom en kompis hade upplyst mig om att familjer med många barn är fattiga och vi var ju redan tre?

Jag tog som ni förstår ganska mycket stress av dessa saker. Nyligen läste jag nånstans att om barn inte känner sig tagna i bruk så börjar de utveckla nojor och patologiska mönster - de kan inte sova om leksakerna inte är arrangerade på ett visst sätt, mattan ska ligga i exakt en viss vinkel, rullgardinen ska vara nerdragen till en viss punkt osv.

Se där, alla föräldrar, nu ska ni ta barna i bruk så de inte behöver ligga sömnlösa i onödan!