Stulen gäst: Linna J. om alfahannetjafset

Här varsågoda: lite finfint stöldgods från Linna Johanssons trevliga blogg:

Denna fixering vid Julian Assanges påstått erotiska krafter förbryllar mej. Vad är det med framförallt män och deras tvärsäkra utlåtanden kring andra mäns eventuella utstrålning? Kvinnor i drivor påstås nu ”dyrka” Assange, och därefter bli handlöst förälskade. Assange är per definition en ”alfahanne” och alla kvinnor som kommer i närheten av honom är ”groupies”. Det låter förvisso trevligt för Assange men framförallt låter det som manliga fantasier om vad det innebär att befinna sej högre upp i hierarkierna. Det är inte konstigt att man bygger storslagna visioner om hur det skulle kunna se ut bara man gick och blev lite framgångsrikare – men det är desto konstigare att använda dessa fantasier som nåt sorts försök till bevisföring i ett sexbrottsmål. Ett gemensamt yrkesmässigt samarbete blir till ”dyrkan” från hennes sida, en gemensam middag bevisar hennes intresse för honom som i det närmaste sjukligt stort. Men med de definitionerna på ett normalt, balanserat intresse och icke normalt skulle jag säga att det här landet inte rymmer en enda balanserad människa. Människor arbetar ihop, människor äter middag ihop – utan att det för nån utomstående är möjligt att dra några givna slutsatser om relationen dem emellan för det.

Detta citat tycker jag är speciellt relevant för oss som lever i Finland, landet där kreti och pleti tilldelas alfahannestämpeln. Ofta har jag tyckt mig se att de flesta kvinnor verkar ganska oimponerade av den påstådda alfahannen, så det är med glädje jag tar till mig Linna Johanssons analys.