onsdag 8 december 2010

Anteckning om arbet. Tumrullandet.

Innan måndagens Hbl åker i pappersinsamlingen vill jag anteckna en sak om arbete - eller "arbet" - som står i den. Ossian och Meri Sjölund symboliserar generationen som byggde upp Finland efter krigen och såhär hade de det till vardags:

Ossian jobbade officellt som förtullare. Dagtid. På nätterna fiskade den tidigare Pellingebon och fiskarsonen lax, gös, gädda och strömming. Fångsten sålde han till torgförsäljarna innan han gick till sitt "riktiga" jobb.
- På kvällarna sålde jag tv-apparater och böcker och när jag äntligen kom hem väntade bygget.

Låt mig gissa att inte heller Meri satt och surfade på internet dagarna i ända. I dessa tider av utbrändhet tror jag fler än jag har svårt att avgöra vad som är för mycket jobb och vad som bara är mycket jobb (och vad som är för lite!), men hur klarade sig Sjölunds alls med livet och äktenskapet i behåll? Och så till evighetsfrågan: När sov de?

"Arbet", alltså. Det var farmor som sa så, [arrbett]. Har ni lagt märke till hur den generationen sällan sitter och låter händerna vila? Händerna är i arbet hela tiden, har de inget annat för sig så rullar tummarna. Tumrullandet: Är det för att inte sitta overksam, är det en sensuell grej, en trivselgrej, vad?

2 kommentarer:

  1. För många tankar på en gång (tjatter) Måste tänka. Men hämta ungen från skolan först.

    Där första grejen. Klockan var inte lika exakt förr i tiden.

    SvaraRadera
  2. Man undrar ju nog, jo. Största bovarna är helt klart inter-net, tv och telefon. Förr kostade det att ringa. Fammos syster, 87 bast, klarar av sitt telefonärende på 2 minuter. Sen blir hon besvärad om man babblar mer. Det kostar. Och man ringer förstås inte utan ärende. Bara om nån är på sjukhus för då har den tråkigt. (Kan bara rulla tummarna)

    Man handlade även sällan, behövde inte stå i kö, varken bil- eller butiksdito.

    Mannen behövde inte alls befatta sig med hushållssysslor. Han kom alltid till dukat bord. Och kvinnan behövde inte stressa. Samma lunk veckan lång. Sken solen bykte man, regnade det putsade man silver. Typ. Långkoken fixades i ordning på morgonen och var lagom klara tills gubben kom hem. Barnen skötte sig själva och behövde inte underhållas utan hjälpte till i stället. Dessa lade sig dessutom tidigt.

    Det fanns inte heller krav på rakade ben och blygdläppar. Sex hade man under täcket och det behövde inte vara så häftigt. Huvudsaken att karln var nöjd. Då slösades inte heller så mänga minuter där.

    Och ja, resor gjorde man inte. Kanske hälsade på släktingar under mellandagarna. Men då var det ju ändå helg, så man kunde ju ändå inte arbeta. Endast rulla tummarna.

    SvaraRadera