fredag 1 juni 2012

Duvans röst

Vi cyklade till dagis, såg koltrastar i färd med att klämma i sig feta maskar och hörde duvan i dungen.
Treåringen tätt bakom min rygg: "Duvan har en lite darrig röst."

Har ni tänkt på att barn ibland med stor tydlighet förklarar saker för en som man länge undrat över? Just duvans läte har jag undrat över, till exempel. Varför ljudet gör mig vemodig. Den kontroversiella duvan, fredsuvan, ekelduvan, upphöjd och förnedrad. Klart den darrar på rösten, det fattar man ju.

4 kommentarer:

  1. Det var faktiskt väldigt fint sagt.
    På pricken!

    SvaraRadera
  2. Verkligen. Måste nog riktigt lyssna noggrannt nästa gång.

    SvaraRadera
  3. Ibland tänker jagatt barn har den perfekta mixen av saklighet och flummighet.

    SvaraRadera