onsdag 15 juni 2011

Chejer och chött. Trött.

Av solklara associationsskäl har jag de senaste dagarna kommit att tänka på flickkalendrar, ni vet de där månadsflickeplanscherna med datum på som åtminstone förritin (som Lovisienstadt och alla västnylänningar skulle säga) hängde på alla mansdominerade arbetsplatser. Finns de fortfarande? I så fall har de säkert blivit klistrigare. Då var tjejerna rätt blanka och rufsiga. De var som en blandning mellan shetlandsponny och nån sorts kvinna, och det intresserade mig att alla de där snubbarna jobbade där varje dag, med månadens flicka sådär apropå hängande på väggen. Blev de liksom kåta bums de där snubbarna när de såg aprilflickan eller hur funkade det? Eller var det en aggression eller var det bara helt okej att spassa runt iklädd en chifonet? Eller var det vackert, var det så att kalendrarna fick snubbarna på gott humör sådär som man blir glad av en vacker utsikt eller en söt katt?


Av solklara familjeskäl råkade jag ibland befinna mig på en mansdominerad arbetsplats och tittade därför relativt ofta på såna där kalendrar. Studerade dem kallt i livssyfte, liksom jag studerade Samantha Fox senare och klistrade in bilder av henne i min dagbok med förvirrade kommentarer intill.


I kiosken, på bensinstationen och i mataffärn var porrtidningarna framställda på passlig höjd för en snornäsa, där var det ju faktum rätt upp i fejset liksom, och av synnerligen oklara skäl fick jag ofta syn på kvällstidningen Iltalehtis Iltatyttö (Kvällsflickan). Det var den där bruden som iklädd bikini/handduk/solfjäder kom med nån oförglömlig livsvisdom av typen "Muistakaa pojat nauttia Suomen kesästä". Jag minns att jag ägnade alarmerande många tankar åt hur man anmälde sig till den där iltatyttögrejen, och en gång - jag var då redan i övre tonåren - var en av de där kvällstärnorna rätt lik mig. Detta faktum spred sig med viss hastighet i den lilla staden. Man trodde det var jag, men då var det inte längre så roligt.


Tur att jag inte har döttrar för jag skulle bli helt hysterisk med såna här saker. Ingen liten flicka får sitta och fundera på hur man kan få klä av sig i tidningen eller annanstans än hemma bakom lås och bom, men jag förstår att många små flickor gör det, för nu är det väl ännu lite mer avklätt i environgerna än när jag var ung på 1800-talet.


Nu slår det mig i och för sig att pojkar också har ögon i skallen, vilket är superjobbigt det också ur flickkalendersynpunkt.


Leder dessutom till dagens bonuströtthet: Lidl fortsätter köra hårt med sin Grillmagisternkampanj. Har ni sett plakatet "Endast lök och KÖTT får en man att gråta"?

8 kommentarer:

  1. fasligt fascinerande, det här. minns att också jag hade någon svag förhoppning om att bli miss finland eller modell eller iltatyttö när jag var typ 12. hahahaha. så sjukt dumt!

    SvaraRadera
  2. Under gymnasietiden tillbringade jag ett år i Brasilien, som är precis så sexistiskt som man föreställer sig. Några av deras största julkkisar var nakenmodeller (bl.a. Tiazinha), och de här kvinnorna var många gymnasietjejers största förebilder. Många drömde om att uppnå samma status och få posera för Playboy. Jag gråter lite inombords varje gång jag tänker på det.

    SvaraRadera
  3. Alltså den där grillkampanjen har fått mig att överväga vegetarianismen.

    SvaraRadera
  4. Linn: Ja fy fasen, Miss Finland också! Jag var ganska besatt. Fy så pinsamt och korkat. Men vadå å andra sidan, helt följdriktigt.

    Karolina: Grymt kusligt! Och så länge det är på det viset kommer vi inte att uppnå jämställdhet. Det verkar larvigt men är ett allvarligt symptom tror jag. (Och nä, det hjälper int att snubbarna också klär av sig ...)

    Situationsdiktaren: Ja, och inte bara Lidls kampanj.

    SvaraRadera
  5. Man funderar nog ganska mycket på sånt där när man har en dotter, faktiskt. När jag väntade henne beslöt jag mig för att aldrig mera köpa hem riktiga skräptidningar, såna med halvdöda kändisar som är Tjocka! Smala! Nakna! Fula! Singlar!, och det har jag inte gjort heller.

    Hej, har du förresten läst Female Chauvinist Pigs av Ariel Levy? Den är ju inte särskilt ny längre (2005 tror jag), men den är ganska bra.

    SvaraRadera
  6. Karin: Bra jobbat med inga äkeltidningar. Nä har inte läst Levy! Den vill jag!

    SvaraRadera
  7. Ja, jag blir så trött. Som tur har jag ändå missat denna reklamkampanj, jag kunde ha avlidit på fläcken i hjärnblödning.

    SvaraRadera