Chejer och chött. Trött.

Av solklara associationsskäl har jag de senaste dagarna kommit att tänka på flickkalendrar, ni vet de där månadsflickeplanscherna med datum på som åtminstone förritin (som Lovisienstadt och alla västnylänningar skulle säga) hängde på alla mansdominerade arbetsplatser. Finns de fortfarande? I så fall har de säkert blivit klistrigare. Då var tjejerna rätt blanka och rufsiga. De var som en blandning mellan shetlandsponny och nån sorts kvinna, och det intresserade mig att alla de där snubbarna jobbade där varje dag, med månadens flicka sådär apropå hängande på väggen. Blev de liksom kåta bums de där snubbarna när de såg aprilflickan eller hur funkade det? Eller var det en aggression eller var det bara helt okej att spassa runt iklädd en chifonet? Eller var det vackert, var det så att kalendrarna fick snubbarna på gott humör sådär som man blir glad av en vacker utsikt eller en söt katt?


Av solklara familjeskäl råkade jag ibland befinna mig på en mansdominerad arbetsplats och tittade därför relativt ofta på såna där kalendrar. Studerade dem kallt i livssyfte, liksom jag studerade Samantha Fox senare och klistrade in bilder av henne i min dagbok med förvirrade kommentarer intill.


I kiosken, på bensinstationen och i mataffärn var porrtidningarna framställda på passlig höjd för en snornäsa, där var det ju faktum rätt upp i fejset liksom, och av synnerligen oklara skäl fick jag ofta syn på kvällstidningen Iltalehtis Iltatyttö (Kvällsflickan). Det var den där bruden som iklädd bikini/handduk/solfjäder kom med nån oförglömlig livsvisdom av typen "Muistakaa pojat nauttia Suomen kesästä". Jag minns att jag ägnade alarmerande många tankar åt hur man anmälde sig till den där iltatyttögrejen, och en gång - jag var då redan i övre tonåren - var en av de där kvällstärnorna rätt lik mig. Detta faktum spred sig med viss hastighet i den lilla staden. Man trodde det var jag, men då var det inte längre så roligt.


Tur att jag inte har döttrar för jag skulle bli helt hysterisk med såna här saker. Ingen liten flicka får sitta och fundera på hur man kan få klä av sig i tidningen eller annanstans än hemma bakom lås och bom, men jag förstår att många små flickor gör det, för nu är det väl ännu lite mer avklätt i environgerna än när jag var ung på 1800-talet.


Nu slår det mig i och för sig att pojkar också har ögon i skallen, vilket är superjobbigt det också ur flickkalendersynpunkt.


Leder dessutom till dagens bonuströtthet: Lidl fortsätter köra hårt med sin Grillmagisternkampanj. Har ni sett plakatet "Endast lök och KÖTT får en man att gråta"?