onsdag 8 augusti 2012

Vara läsbar

Ingår i ett festsällskap som ska dra vidare från den villa vi suttit i och druckit cocktails. Det lyxiga köket är fullt av vitvaror med signallampor som lyser. Också i övrigt är illumineringen av rummet avancerad.
Jag är i färd med att släcka alla lamporna. Resten av festställskapet står påpälsade i tamburen och väntar på mig. Det finns lampor som inte går att släcka, en signallampa högst uppe vid taket. Jag släcker, lampan tänds. Jag släcker, lampan tänds.
Jag måste släcka alla lamporna.
Sällskapet väntar.
Jag tror de går sen.

Vad kom först: symbolerna eller drömmarna? Är det sunt att vara så här fullständigt freudianskt läsbar?

2 kommentarer:

  1. Tycker jag absolut. Det bästa med att extensivt ha läst Freud -ty det gissar jag du har - är att det undermedvetna liksom matar in alla hans teorier i hjärnans hårddisk. Så drömmar likt denna blir därmed sann, haha.
    Välkommen tillbaka, förresten. Såg att en anonym formulerat vackert kring ilandskärringsinlägget, instämmer precis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Unibrow!

      Freud har alltså programmerat mitt undermedvetna. Ah. Bistra tanke.

      Radera