Till anteckningarna: Essä och teori

Kära anteckningsbok,

When I´m writing a novel, it is very much like dredging up a memory, trying hard to find the "real" story that is buried somewhere in my being, and when I find it, it feels true. But I have also written passages that are wrong, that feel like lies, and then I must get rid of them and start again. I am measuring the truth of my fictional story against some inner emotional reality that is vonnected to my memories. That is why I rebel against the idea of novelists as "professional liars".

- Siri Hustvedt i essän The Real Story (Living, Thinking, Looking, 2012)

En dag som den här känns essäistiken som en extra god genre: Dess svala avstånd men intellektuella hetta, dess medvetenhet om känslan, dess omsorg om världen och tänkandet i den.

***

Och just nu, när jag skriver det här, får jag ett chattmeddelande från en vän:

har ett svar på din bloggfråga:

the novel is the expression of a galilean perception of language, on that denies the absolutism of a single and unitary language - that is, that refuses to acknowledge its own language as the sole verbal and semantic center of the ideological universe.

enkelt och inte alls irriterande, va?   bahtin, "discourse in the novel", 1934: 5

citerad annorstädes, kontext oklar.

Uh, i det teoretiska är det genast lite svalare alltså.

Vill sitta i en soffa i Brooklyn och låta någon essäist föreläsa för mig i flera timmar. Tack på förhand.