"Mä en ymmärrä mitä sä sanot", Jag fattar inte vad du säger, sa mannen till kvinnan på morgonmetron.
Kvinnan stod och pratade - på engelska - med två andra kvinnor.
"This happens every day", sa kvinnan lågt till sina väninnor.
"That´s awful, I´m so sorry", sa jag blekt i periferin och förberedde mig på att fräsa något beskt till mannen, som alltså hade en annan hudfärg än kvinnan.
Mannen stod och glodde demonstrativt på kvinnan tills han steg av. Han såg ut att uppleva en stark åsikt inuti sig själv.
"Det här landet alltså", sa kvinnan till mig när han gått ut, "det är så märkligt, ingen utveckling." Hon berättade - på flytande finska - att hon är av somalisk härkomst och jobbar som forskare. Hon har nyss återvänt efter sex år i Ghana, där hon jobbat för Unicef.
"Jag trodde att det skulle ha skett nån utveckling här på sex år - SEX ÅR - men det är precis som förr. Folk spottar på fasen på mig. När jag är klar med min forskning flyttar jag härifrån."
Det var inget kuvat över henne, hon verkade bara ha fått nog av att vistas i ett ociviliserat land. Jag sa att jag förstod henne. Vi önskade varann en bra dag.
Det rimmar illa
6 dagar sedan
Åh fy så talande. Vad ska vi göra?
SvaraRaderaJo, det här eländiga landet.
SvaraRadera