Själv har jag min akilleshäl i sentimentalitetscentrat och var lite ute och cyklade här men botade mig själv med ett bad och Einsteins fru. Man tänker bättre när man läst hur Strömquist svetsar Cornelis Vreeswijk, kärnfamiljspsykosen, köttätarpsykosen och påven, man andas lättare efter att ha läst serierna Bögdjuren, Mysrasism, De störigaste inläggen i prostitutionsdebatten och Dialektflickor.
Så, nåja, om man ska flåsidolisera nån så kan det ju mycket gärna vara just Liv Strömquist.
Nå nu hör jag ju att jag missat en författare helt. Speciellt Dialektflickor och det där om Vreeswijk, låter lockande.
SvaraRaderaOhjälpligt nog är jag ingen seriebrutta. För mig förtar teckningarna texten. Är det inte skumt, så säg. De borde ju förtydliga. Men jojo, läsvärt ändå.
SvaraRaderaDu är tokig Lotta!
SvaraRadera