torsdag 20 januari 2011

Elektronikäcklet

Min status på Facebook idag: "känner inget särskilt sug efter ny elektronik, snarare ett gryende elektronikäckel."

Så var det formulerat, obehaget jag börjat lägga märke till. Innan jag förklarar måste jag påpeka att jag ändå inte är immun, jag gillar visst trevliga datorer och fina telefoner och har inget emot framsteg, men jag tycker det är nånting underligt med att apparaterna håller kort tid och att det hela tiden produceras nya lockelser. En omständighet som ser ut som en tanke, liksom. Säkert är jag - som en av mina vänner kommenterade - en dinosaurie, men jag tycker en mobil ska hålla längre än två år och en dator ska helst hålla hur länge som helst.

Avfallsberget. Vet nån av er upplysta om det finns någon grön och skön uppsamlingsstation för folks avlagda elektronikpornografi? Eller hamnar alla ipods, ipads, iphones och alla andra fina i-landsgrejer (som är så dyra att reparera att det är fiffigare att köpa en ny) på ännu en äcklig avfallshög?

Det verkar som om det nu är allmänt godtaget att elektronik inte ska hålla längre än ett par år. Och många tycker säkert det är bra att grunkorna går sönder för då får man skaffa sig nya. (Fast hur har alla människor råd? Det är ju sjukt dyra toys?) Och på något intressant vis har just elektronikkonsumtion fått en nästan ekologisk aura. Speciellt när man köper saker med äpple på tycker jag man kan kan känna att man gör omvärlden en tjänst.

Förresten, touch-skärmarna - vad de nu heter på svenska. Hur fixar alla andra att sitta och kladda på skärmen? Är inte alla drillade i "rör inte skärmen"-regeln? Jag begriper ju att det är minst lika ohygieniskt med mobilens knappar, men knappar får man ju enligt gängse uppfostran trycka på om man vet vad man gör.

Men så har jag knappt själv testat en sån där skärm som man kladdar på. Jag är rätt säker på att man snabbt blir förförd.

4 kommentarer:

  1. Måste börja med att tacka för att du tar upp det här som jag trodde jag var ensam om.

    Först trodde jag att elektronikäcklet hos mig mest berodde på att jag helt enkelt inte orkar hänga med i alla nya system. Sitta och läsa manualer för sånt som tidigare bara funkat. Jag kan t.ex. endast använda en bråkdel av finesserna på min telefon även om jag köpte en med minsta möjliga pripel. Men så enkelt är det inte.

    Det som kanske äcklar mig mest är just inställningen att det är ok att en manick inte har nån lång hållbarhetstid. Och jag är helt oförstående till att mänskor vill köpa nytt fast den tidigare ännu fungerar.

    Dessutom blir ju grunkorna inte alltid bättre. Digi-tv t.ex. Förr kunde man få in en snöig kanal ibland, men det gick att se, åtminstone höra. Med digi är det antingen on eller off. Och det värsta med det är att inställningen ändå är att det är ok. Den har ju så fin bildkvalitet! OM det syns något alls.

    Och vidare: Elektronikskrotsäcklet! Nej, det finns nog inga gröna betesmarker för gammalt elektronikskrot. Det är därför det gamla samlas i högar i garagen, på vindarna, i hemmen. För man vill ju inte slänga. (Kan vara bra att ha). Och framför allt inte föra till katskin. Miljöaspekten känns antagligen för påträngande där.

    SvaraRadera
  2. Hanna, besserwisser21 januari 2011 14:54

    Pekskärm!

    SvaraRadera
  3. Lotta, du kommer att hata din arbetstelefon när du kommer tillbaka. Fast den kanske hinner få något fel och vi återgår till gamla, hederliga och lätta mobiltelefoner som är gjorda för att ringa med.

    SvaraRadera
  4. Har också obehag för all elektronik. Just att det blivit norm att ingenting någonsin repareras. Äckligt.

    SvaraRadera