Begreppet för dagen: högerprosa. Hittade det på Linna Johanssons blogg, där hon skriver mycket insiktsfullt om att vara offer. Hon skriver alltså inte att man ska "vägra vara offer" - det är det som är själva högerprosan - utan om att man är offer ibland, så är det, och att det är när hon forsat fram i livet och vägrat vara offer och maniskt gått vidare som det barkat mest åt skogen. Läs gärna själva förresten, hon uttrycker det bäst.
Jag kommer nu helt inspirerad att börja leta med argusögat efter högerprosa, språket är ju inget neutralt direkt och aj-aj vad det spelar roll vad man ger saker för namn. Vårt sätt att prata om saker har såklart enorma konsekvenser för människors liv, val och mående. Nu slår det mig att det kan vara därför jag är fascinerad av farmakologiska termer och läkarspråk. Det ligger något nyktert och rent över dem.
Och sen har jag lite obehag för språket i recept, fast det vågar jag nästan inte säga. Och handarbetstermer är rena skräcken! Sömnsmån ... brrr. [edit: sömsmån, sömsmån, sömsmån. Det ser ju ännu värre ut förresten.]
Mera om det senare tror jag. Till dess jagar vi högerprosa.
En urpremiär för ett sekel sedan
2 timmar sedan
Vi som var vakna på hankkatimmen hade nog sömsmån. He he.
SvaraRaderaUsch vad pinsamt.
SvaraRaderaMenar du matrecept eller läkemedelsrecept? Jag har alltid (också?) haft en motvilja mot språket i matrecept, kanske det är imperativet. Det är befriande att läsa äldre recept där man inte använder imperativ utan s-passiv ("löken tages") eller generisk pronomen ("man tar löken"), ibland t.o.m. som små berättelser ("För att göra grytan tog jag först en lök).
SvaraRaderaFredrik, jag menar matrecept. Roligt att du förstår vad jag menar! För jag menar exakt så, fast också annorlunda - inte bara imperativet för det har jag kanske inte så stora problem med. Nånting med slängigheten är det som skaver, eller nej: själva orden, begreppen, "koka upp", huj! Exemplen du nämner verkar däremot tilltalande.
SvaraRaderaMåste utveckla.
Koka upp!!! Och "matig"! Och HUU: sömsmån! Jag har nog obehag för texter om det mesta egentligen, ha ha. Och speciellt för journalistiska texter ("feature") om teater. Inte recensioner, men såna som i dagens husis t.ex. (se sista raden i viirusreportaget!!!), det blir så pruttigt och fånigt!!!! Och det är inte skådespelarens fel! Vad är det? Det är som en text om ett dagis eller något?
SvaraRaderaAnna, du skriver alltid om sådana saker som intresserar mig! Din Twin Peaks-iakttagelse var så på kornet ... Jag är SÅ en av dessa ... alla signalement stämmer in ... tänk att ha en grupp att höra till på något sätt, en generation för fasen! Malin K.
Vad glad jag blir av din kommentar Malin - tack! Och yes, vi är Lynchgenerationen!
SvaraRaderaHär får du ännu ett hemskt ord: "sprund". Visst är det läbbigt?
Ja, texter om teater blir rätt fel tycker också jag, helt säkert nånting i språket, standardsättet att skriva om teater på. Pipodiskursen ...
Ja, huu. Jag kom på att det som stör med de här specifika språken är att de antar att man som läsare tillhör en viss grupp. "Vi husmoderliga", eller i fallet journalism (i Svenskfinland?) om teater: "Vi vanliga som läser om de tassiga, stora barnen som gillar att spexa på teatern". HU!
SvaraRaderaJag vill helt enkelt inte stämplas utan chans att få försvara mig.
På ett liknande sätt blir jag ibland rasande när jag ser något på Svenska Teatern, det finns ibland en ton gentemot publiken som antar att den, hela den är full av Sfp-anhängare som är förfärligt borgerliga och hämmade.
Sprund, så långt kom jag aldrig i min handarbetskarriär, det låter nästan lite fint, som något på ett konditori? Malin
Jag måste ta det ordentligt det där med matlagningsspråket snart - i finsalongens freudianska divan ... För det är helt klart en issue. (En ganska fånig sådan kanske.)
SvaraRaderaSprund är en slits, alltså ett HACK, bakpå en kavaj eller så.
Men å, sprundar är lite fina ju.
SvaraRaderaInte är det fånigt med språkhangups, de säger ju mycket. Om något. För mig har nog den här husmorsspråksångesten att göra med kvinnorollsångest på något sätt. Å andra sidan också obehagligt med den här moderna i-landsköksporren (som väl kanske mest män håller på med). Malin
Äh nu börjar det här riktigt störa mig! Jag måste bara tillägga till svenskiskommentaren att det är helt möjligt att också jag är både borgerlig och hämmad, men jag vill liksom inte gå på teater och s.a.s. som en i publiken alldeles säkert antas vara det. Då blir världen så liten och sorglig. Om det alls är förståeligt. Malin
SvaraRaderaHej Malin, jo det är obehagligt om man känner av att man som publik förutsätts vara lättköpt och mindre intelligent och trög och hämmad. Tror också att de som på riktigt är borgerliga och hämmade känner av det, för de kanske inte tycker att de är borgerliga och hämmade? Eller åtminstone inte hämmade ... Det blir ett oäkta tilltal väl? Fejk? Och då blir det dåligt.
SvaraRaderaJa, skulle köksspråksångesten ha med nån sorts husmorsgrej att göra? Hm. Kanske. En annan sak i anslutning till det där som får mig att tappa nerven är anvisningar som "släng in [maträtten] en stund i ugnen". Vadå "en stund"? Fem minuter eller tjugo minuter eller tre timmar? Gaaaah.