Filmen är från 2007, den är för ny för att det ska vara riktigt rumsrent. Jag ber: inga fler filmer som romantiserar prostitution, tack. Upphöjd misär – nä.
Dags också i övrigt att börja bechdeltesta lite ett och annat. När man bechdeltestar en film kollar man följande tre kriterier: a) filmen innehåller minst två namngivna kvinnliga karaktärer, b) som talar med varandra, c) om annat än män.
Jaså, det är därför. Diggar inte heller Mafiafilmer. Och jo. Förvånande och lite pinsamt att filmen om Fanny Hill faktiskt är så färsk även om texten är från 1700-talet. Men jag gillade den ändå. Kanske för att den handlade om en kvinna då?
SvaraRaderaFrån ett till annat: juttun om bloggar i Hbl.
"Ett inre arkiv"
Dessa tre ord väckte ett starkt habegär. Måste kanske börja blogga i alla fall.
Oj, jag tänker precis tvärtom. Tycker om att se filmer med många män, helst i kostym, helst i en mafiafilm.
SvaraRaderaHåller med - såg nyligen två filmer som jag tyckte var småtråkiga just av den anledningen (The Kite Runner, Moon).
SvaraRaderaSen undrar jag om det inte heter maffia, med två f, på svenska? Det hade jag för mig, men erkänner ju gärna att jag ofta har fel nuförtiden. Hur som helst, i både Goodfellas (film) och Sopranos (TV-serie)finns det starka och intressanta kvinnor!
Lotta: Fanny Hill är ju förförisk på många plan och den där estetiken är liksom ljuvlig. Klart man tittar!
SvaraRaderaDet inre arkivet, ja! Börja blogga vetja.
Fager Dam: Intressant! Vad är det som lockar i kostymerna och maffiamännen? Själv tänker jag att är det män i kostym så handlar filmen ändå bara om pengar och hämnd. Men om det är kvinnor med så finns det en chans att det ska handla om ... ja, vad? "Känslor" ...? (Lite alarmerande det här. Jag gillar ju egentligen inte "känslor".)
Karin: Ja, det heter förstås maffia på svenska. Pinsamt. Ändrade det i inlägget, tack ska du ha för korrläsning. Serierna du nämner (Goodfellas och Sopranos) är just såna som jag inte lyckats följa delvis på grund av namnen. Grabbarna och maffian, liksom. Nu har jag stora problem med Mad Men som man tydligen måste ha koll på - men den heter ju som den heter. Kanske symptomatiskt att den enda serie jag sett på eviga tider är Desperate Housewives.
Måste helt klart justera min attityd.
Justera, justera! Du går miste om så mycket. Desperate Housewives är ju liksom snarast på Kauniit&Rohkeat-nivå - Mad Men, däremot, är superbt. I synnerhet säsong 4 som visas här just nu. Varje avsnitt är som en perfekt pärla. Och gott om kvinnor, faktiskt.
SvaraRaderaJag jobbar redan på det!
SvaraRaderaDesperate Housewives är definitivt inte på Kauniit ja rohkeat-nivå, tvärtom så är det ju mer en metaanalys av såporna (en "metasåpa") och därför är det så briljant! Om man slötittar på DH kan det förstås verka som en såpa men samma sak gäller ju också t.ex. Mad Men eller True Blood: slötittar man går den fenomenala analysen en fullständigt förbi.
SvaraRaderaJa, jag älskar ju som sagt också Desperate H men den har nog fallit helt i skamstoftet efter att Mad Men och True Blood äntrat scenen. Man får ju nästan skämmas över att gilla Desperate H medan det är absolut rätt att gilla Mad M och True B. Så, roligt att höra nån försvara Desperate!
SvaraRadera