Den "blixtrande" Märta. Stölden.

Träffade Hbl-reportern Peter Al Fakir idag och han nämnde att han lagt märke till att jag kallade Märta Tikkanen "blixtrande" här i salongen. Det var hans formulering, han skrev att Märta Tikkanen varit just det i Babel. Jag hade läst det. Och stulit det.

Jag medger alltså à la hel pudel; när jag läste Märtabeskrivningen "blixtrande" tyckte jag att det lät så bra och rätt, orkade inte kolla vem som skrivit det och exakt i vilken artikel, och så stal jag det.

Blev fast. Man blir alltid fast förr eller senare, alltid. Bara att taga lärdom. Men citera och referera, det är ljuvligheten.

Förresten är "blixtrande" en fantastisk karaktäristik. Vem vill inte vara det?