Men är det så att jag vill läsa dem också? Nu talar jag inte om Kerstin Ekmans geni, det är stort och väldokumenterat, men började alltså fundera på om böckerna främst lockar till läsning eller om deras egentliga uppgift är att vädja till köparens klåfingrigare sidor.
Det är självklart att böckerna ska säljas och köpas. Men ändå: boken som föremål eller boken som text, värld?
(Fotnot: Inlägget är skrivet för att förhindra köpbeslut.)
Konvolutet är nog viktigt och oj oj så snygga de är. Habegär genast. Och tyvärr, jo så blir de fula böckerna lästa sist. Men ett fult omslag kan ju dölja en verklig överraskning i motsats till ett vackert fyllt av goja.
SvaraRaderaSvårast är det kanske med barnböcker. Många jättebra sagor blir olästa om ungarna tycker att bilderna är fula.
(men det här hade jag ju redan svarat på och nu ser jag att det inte är här?)
SvaraRaderaSen kan kanske en bok också vara FÖR snygg, så man inte läser den utan bara betraktar den ...
Aha, oh dear, blir det så sen att ungarna ratar böcker för att de tycker bilderna är fula? Minns själv att jag som barn reagerade på stämningen i böckerna mer än själva estetiken, dvs "fula" bilder kunde också vara härliga. Är Alfons Åberg-böckerna förresten "fula" eller "snygga"? Fulsnygga?
Själv gillade jag inte Alfonsböckerna som små för att de var fula. Nu gillar jag dem just för att de är lite fula. Eller fulsnygga då.
SvaraRaderaOch angående FÖR snygga böcker. Det är de underbart vackra, fina eller fulsnygga men TOMA böckerna som man skall skriva i själv. Har en hel trave som jag inte kan påbörja. Jag förstör ju hela den vackra boken med min handstil.
Nå äh, skribbla på modigt bara i de fina böckerna! Sen när man klottrat tillräckligt uppstår också en helt charmig patina.
SvaraRadera