Och så en konjak

Efter att jag hade skrivit det senaste inlägget här i salongen var jag så upprörd att jag var tvungen att lugna ner mig med en konjak.

När man blir sådär tokig ligger det ju ofta något annat bakom än just själva sakfrågan. I det här fallet är jag säkert helt enkelt irriterad på att "alla andra" tindrar över någonting som jag själv a) inte förstår och b) tycker är problematiskt på flera nivåer.

När jag stod vid diskbordet och slamrade och drack konjak sa min man de förlösande orden: "Det är ju också det att vårt samhälle är så opolitiskt idag."

Där började irritationen rinna av mig, där var liksom nyckeln. Det är enklare att skaka av sin något som är formulerat.

Politik är en show numera, någonting vi iakttar och kanske klagar på lite löst. Det är som om vi glömt bort att vi själva är en del av politiken och att våra val spelar roll. Partierna har reducerats till image och folk vet inte längre vad de står för. Alla vill ha god vård, dock också roliga kalas och låga skatter. Det fria valet hyllas, men att se de egna fria valen som en del av ett större sammanhang ses som hippieaktigt och tråkigt.

En gång för alla: Det finns inga gratis prinsessbröllop. Någon betalar och därför måste det få finnas ett kritiskt öga också på ett kärlekskalas. Vad var det vi köpte?

Nu har jag vädrat. Tack.