Har ni som bor i Finland märkt att mystiskt många löpsedlar numera har anknytning till bokbranschen? Förr var det nästan uteslutande sex och bröst och otrohet.
Men se nu, bara för att ta några exempel från den gångna veckan:
Susan Ruusunens bok om förhållandet med Matti Vanhanen, hovrättens beslut.
Sofi Oksanen och den obegripliga sparken från WSOY.
Och nu senast idag: Man tycks ha hittat något bokmanus efter den avlidne proffsboxaren Tony Halme.
Frågan är hur detta ska tolkas. Är vi exceptionellt intresserade av böcker i Finland? Vi lär vara bäst i världen på att läsa tidningar. Gäller det böcker också?
Vidare: I min ungdom träffade jag en svensk filosof som var i början av sin karriär. Han påstod att det finländska samhället ger plats för sina filosofer och deras arbete på ett unikt sätt, att de svenska filosoferna inte alls har samma position. Det här var länge sedan (1996) och jag tror inte att jag ställde de rätta följdfrågorna, så det här är tyvärr det enda jag minns av diskussionen och jag fattar fortfarande inte vad han menade. Men tänk om han på något underligt sätt hade rätt?
Steget från Ilta-Sanomats löpsedlar till filosofins plats i det offentliga rummet är visserligen stort, men inte så stort att det skulle förhindra friska associationer.
Alltså: Är vi i någon mån ett lite bildat folk?
Tanken känns vild.
Telis kök
5 dagar sedan
Hmmm... wild... fattar fortfarande inte Oksanen-gate...
SvaraRaderaInte jag heller. Men har ju nog teorier. Vansinnigt är det hur som helst.
SvaraRaderaApropå den andra vilda tanken, om filosoferna: jo både Nyt-liite och Radio Helsinki har ju kört med Tuomas Nevanlinna uttryclkgen i egenskap av filosof, SDP har Thomi Wallgren (eller är det tvärtom), serien Eftersnack i radio Vega har den utmärkte Joel Backström som sidekick och serien Gästabudet i samma kanal görs av Sebastian Bergholm, med Nora Hämäläinen och Hannes Nykänen som stadiga gäster och -- störst av allt -- Ny Tid har Nora Hämäläinen som chefredaktör!
SvaraRaderaSå kanske det ligger något i filosofobservationen, "filosof" är faktiskt en slags titel, halvt på skoj halvt inte, som används och väcker nyfikenhet i Finland, liksom i Frankrike. Och minns inte mig ha sett ngt motsvarande i Sverige. Tar svenskarna livet för allvarligt? (Obs annars att jag inte ens nämner ointressanta men publika popfilosoffigurer som Esa Saarinen eller Pekka Himanen -- det är helt medvetet)
Trygve, det stämmer ju! Vi är omgivna av filosofer.
SvaraRaderaYtterst intressant det där att de svenska filosoferna inte ger sig in i det offentliga/ inte släpps in där. Om det nu är så. Ska göra lite gallup bland svenska vänner tror jag.
Kan det vara så att våra filosofer har hittat en uppgift i offentligheten för att (andra) akademiker politiker och författare hos oss inte för några som helst intelligenta samtal, så där som de faktsikt gör hela tiden i Sverige och en del andra länder? Undantag då Sofi Oksanen, och så gick det som det gick (jag är jätteskadeglad och önskar wsoys snara undergång...)
SvaraRadera