En stor del av nummer 5/2010 handlar om bloggar. Jessica Parland-von Essen skriver om att Nationalbiblioteket, som har i uppgift att ta till vara allt som publiceras i Finland, har börjat spara webbsidor som slutar på .fi eller .ax för att kunna arkivera åtminstone en del av det kulturarv som finns på webben. Problemet är ju då att en stor del av de texter som borde sparas finns på utländska servrar, men någonstans måste man ju börja för att det ska bli till någonting. Och hej, amerikanska Library of Congress sparar allt som publiceras på Twitter! Blir man inte helt matt av bara tanken?
Elin Björkman skriver en oerhört bra text om den omsusade dekadenta fejkbloggen Black Ascot, som visade sig vara producerad av en kommunikationsbyrå. Uppdragsgivare var Malmö Opera och tanken var att locka nya publiksegment. Dubiöst? Fel? Blev läsarna besvikna? Björkman sammanfattar:
"Om man läser [...] med vetskap om bloggars skapande berättande, och möjliga fiktivitet och litteraritet, tror jag att man har redskapen för att 'hantera' alla sorters bloggar. Och: möjligheten att ge sig i berättandets våld, utan att bli besviken eller upprörd."
Mitt förlags författare Ulrika Nielsen bidrar med en läcker, berättande dikt ("Agnes"), tidskriftens chefredaktör Trygve Söderling ser ett gotiskt språk i finlandssvensk prosa, Helen Korpak skriver om Martin Enckells författarskap och Martin Enckell själv nagelfar bloggpoesi som blivit bok.
Jag blir så glad av det här, av denna fina läsning. Nya Argus 5/2010 ser ut som Nya Argus alltid gjort - helt torr - visserligen den här gången med Helen Korpaks bild Mardrömmar som blickfång under det minst sagt klassiska sidhuvudet. Jag blir så glad av det här, för på senare tid har jag blivit mer och mer övertygad om att det finns en poäng att påverka inifrån, i att förbättra och förnya det som redan finns istället för att alltid satsa på nytt. Infiltrera förändringen liksom. Satsa på det som redan finns, uppfinna det på nytt. Kulturell återanvändning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar