Tar inte jättemycket på näsan av kvinnodagsfirandet sådär i allmänhet, i alla fall inte så länge man får snittblommor tack vare sitt kön (ursäkta äcklig mening med tvivelaktigt budskap), men varför Svenskfinland i morse möttes av en man i Pippi Långstrump-peruk på Hbl-paraden är för mig ett mysterium.
(Ber fortsatt om ursäkt för alla problem i meningsbyggnad, konnotationsapparat och pronomenhyfs.)
Lindman har rett ut Hbl-problemet. Tack, Lindman.
*
På bakelsefronten har det hänt en hel del, ty jag har nu druckit kaffe/"fikat" på Ekbergs. Situationsdiktaren dök upp med mascara och allt, vi gick till Ekbergs och intervjuade kafépersonalen om Riviera, Morny och sköldpaddsbakelse (Sarah Bernhardt var dessvärre slut, men det förstår man ju). Vi fick t ex veta att det är maräng i nästan alla nostalgibakelserna, och det ska ha att göra med att bakelserna är krigstida och att man nog litade på att det skulle finnas äggvita att vispa ifall det var ont om annat.
Vi valde Morny och Riviera, som vi delade kristligt. Eftersom Situationsdiktaren har ett bättre sinne för smaker än jag, tänker jag här referera hennes nyktra analys: I bakelserna kände man tydlig smak av ägg och smör. Ägg. Smör. Socker. Klara, separata smaker. Inget gegg.
Men som modärn har man ju blivit van med gegg och E666, därför förblev själva upplevelsen överlägsen smaken.
Det var som att för en stund vara i en annan tid, känna andra smaker i sin mun, och - känna andra dofter i sin näsa. Jag vet inte vem det var eller om det var en ghost (Ekbergs är ju ändå 150 år gammalt), men kring bordet svävade en parfymdoft som inte var av denna tiden. Tung, dammig, god.
Det rimmar illa
5 dagar sedan
Och nu ska jag aldrig mer skriva om Ekbergs, i syfte att bevara min hårt förvärvade street cred.
SvaraRaderaHahaa, lycka till bara med att hålla tyst om "E". Det ÄR något visst med doften på Ekbergs, minns när jag som liten på 70-talet seglade in i kölvattnet efter min mormor på fredagarna för att köpa bakelser, DOFTEN var obeskrivligt ljuvlig och stämningen närmast officiös när man först köade för att beställa bakverk av stränga damer i vitt för att sedan med en talong i handen köa till kassan i hörnet som styrdes av en om möjligt ännu barskare dam. Ekbergs klassiska munkar som smalt i munnen var också en verklig hit (=muta för bättre betyg i finska, men det är en helt annan historia..). I min exil i Kstad på 90-talet brukade jag trösta mig med den Zolaikatårta som jag släpade med mig hem i bussen efter sejourer i storstan. Alltså är det gudabenådat att ha en plats kvar på denna jord dit man kan söka sig för en grundlig sniff för att få en rent proustsk kick (proustiös? proustitisk?...
SvaraRaderaKulturmärk och skydda "E"!
Vilken underbar beskrivning av atmosfären på E!
SvaraRaderaOch bara detaljen med bakelser varje fredag ...
You noticed. Klart det.Drömmer ännu om Riviera.
SvaraRadera