lördag 17 mars 2012

Kön och kött i Hertonäs

För ett par dagar sedan rörde jag mig till fots på Hertonäs industriområde. Solen sken över de dammiga/isiga/sandiga trottoarerna, jag gick där och kände att jag var kvinna i vit mans land.

Till Hertonäs industriområde kommer man för att få sin bil reparerad och besiktad. Här jobbar män, och kvinnor. Mest män, skulle jag tro, män som förstås måste äta. Lyckades få syn på en enda restaurang, det var en dörr och en trappa som ledde neråt och så skylten "Pihvikellari" - Biffkällaren. Utanför stod en kvinna och rökte. Kötthammarens slafsiga slag hördes genom ett källarfönster.
Läste sedan påpassligt det här i DN, en intervju med "mångmatsysslaren" Lotta Lundgren:
Köttet symboliserar [...] makt, kraft och manlighet, och Lotta tycker att debatten om kött kan jäm­föras med den som handlar om könsmaktsordningen.
– Energin i konflikterna är ungefär densamma. Titta på debatten som uppstod när rörelsen ”En köttfri måndag” försökte lansera att storhushållen skulle servera vegetariskt en dag i veckan. Då var det många som blev provocerade. Här ska inga grönsaker kvoteras in, här behövs inga vegetariska pekpinnar, ingen ska ifrågasätta vår köttnorm!
Att försöka kvotera in vegetariskt en dag i veckan var som att försöka kvotera in kvinnor i företagsstyrelser, tycker hon. Om grönsakerna ska in så ska de in på sin egen kompetens. Lämpligheten i att ha djur på tallriken alla dagar i veckan ifrågasattes inte alls.

Mot den bakgrunden är det ju inte mer än logiskt att Biffkällaren finns just på industriområdet, eller att den enda restaurangen där är en biffkällare. Men man får ju lite lust att frälsa mannen från biffen för det låter lite farligt med ständiga köttexcesser; krans-, kärl- osv. För att inte tala om att frälsa biffdjuret, som inte bara blir föda, utan också något belägrat.
Någon ska dö, annars är det inte gott. I herrens och manlighetens namn, amen. 

4 kommentarer:

  1. Någon ska dö, annars är det inte gott.

    Fint.

    SvaraRadera
  2. köttgillandet bland män är nog medvetet ett sätt att stå emot utjämnade könsroller. det är sällan kvinnor ens försöker, än mindre lyckas, bevisa att kvinnor kan göra allt som män kan, när det blir fråga om att tävla i att trycka i sig mycket biff.

    å andra sidan behöver mänskor som jobbar fysiskt (tunga lyft och tunga rörelser ingår ännu i de flesta jobb som utförs på industriområden) mera proteiner, och män mer energi än kvinnor pga. sin i medeltal större muskelmassa, och då är kött den vanligaste källan för sånt i vårt land.

    så det kanske finns praktiska orsaker också...

    SvaraRadera
  3. Hej elak, köper möjligen din teori om motståndet där.
    Tror också på det där med fysiskt arbete och muskelmassa, fast tror ändå att det är ganska få yrken som är så ansträngande att det skulle behövas Pihvikellari varje dag.
    Jfr bukfettet i landet ...

    SvaraRadera
  4. sant, bukfettet är vår tids sätt att gråta med magen. kroppar förädlade för ett hårt liv som sitter på gaffeltruckar hela dan och bara sväller ut. munnen vet inte vad resten av kroppen gör, att den inte sliter och knegar på dagarna i ända. som djur i bur.

    SvaraRadera