Av Dagmar-Tapanis lämningar har mina söner byggt en granriskoja i en backe/ett skogsbryn. Vi gick för att inspektera bygget i förmiddags. På håll såg vi att två personer stod vid kojans mynning, de var klädda i lila respektive rosa och det visade sig sedan att de var 8 respektive 6 år gamla.
När de förstod att de nu hade äran att träffa arkitekterna och byggarna blev de avvaktande men lite glada, började noga redogöra för vad de gjort: de hade tätat kojan med "hö" eftersom den "hade läckt". De hade också skaffat en lykta att ha utanför bygget och listat ut att de kunde hålla kojan under uppsikt för de hade båda utsikt mot backen/skogsbrynet från sina hem.
Medan mina pojkar rumsterade i omgivningen började flickorna vänligt informera mig om sina familjer. Deras namn och ålder frågade jag om men de berättade också om syskon och om halvsyskon och där förekom en formulering som föreföll ha citationstecken kring sig. "Min pappa var med en annan." Orden kom inte från henne.
Om ett av halvsyskonen fick jag veta att hon är nitton år och har haft en jämnårig pojkvän som hon gjort slut med, nu har hon en pojkvän som var [vitt uppspärrade åttaåriga ögon:] tretti år gammal. Som tant försökte jag hålla min egen mimik neutral, för jag insåg ju att det kanske hängde citationstecken kring det avslöjandet också. Varifrån kom värderingen, de uppspärrade ögonen? Hur mycket insåg flickan själv, och var det så att hon sökte bekräftelse för något hos mig?
Vad är 30 år för en åttaåring? Det måste vara helt ogripbart. Själv var jag 13 när jag trodde att min fasters man, pappan till mina jämnåriga kusiner, var 27.
Telis kök
2 dagar sedan
Och jag höll på att dö då det gick upp för mig hur fruktansvärt gammal Karate Kid var på riktigt. 32. Lika gammal, nästan, som mammas och pappas kaveri som var lärare och 35.
SvaraRaderaNär jag gick i ettan trodde jag att de allra flesta 15-åringar nog måste vara åtminstone förlovade. De som gick i sexan minns jag som evighetslånga, man såg bara deras ben, huvudet uppe bland molnen.
SvaraRaderaHaha Situationdiktaren - jag tycker fortfarande att det är mystiskt att han var så gammal, den där kidden!
SvaraRaderaIda-Lina, och det blev inte så mycket bättre med åren heller: i högstadiet tyckte man att gymnasieeleverna var helt och hållet VUXNA och enormt sofistikerade - och framför allt lärda. Var själv kär i en som var 21, alltså en sjukt gammal person.
Fast å andra sidan - ibland tänker jag att jag faktiskt VAR mest vuxen som gymnasieelev. Jag är ju väldigt ung nu liksom.
SvaraRadera