onsdag 25 januari 2012

Dagens husmorsinformation: mangling

Beklagligt nog är jag inte själv någon husmor av elitklass, men jag är mycket intresserad av husmorstips. Fick ett nyss, i tvättstugan (hemma med krassligt barn). Det handlar om mangling, denna tynande hemvårdspraxis.


I vår tvättstuga finns en ofattbart stor mangel med tunga rullar av trä, själva maskinen är kanske två och en halv meter lång. Brutal sak. Vacker. Jag har aldrig sett den i funktion förr men nu stod en granne och manglade sina lakan i en stämning som var fullkomligt fridfull, ändå arbetsam - endast en riktig husmor (kvinnlig eller manlig, obs) kan åstadkomma denna stämning. Mangelns tunga rullar rörde sig fram och tillbaka i en långsam, obönhörlig rytm; doften av rena lakan; själva de manglade lakanens princip. Minnet av att krypa ner mellan rena, manglade lakan.


Ställde mig i dörröppningen och tittade indiskret på maskinen en stund. Grannen och jag började prata om mangling och det var då jag fick veta att mangling också har hälsofrämjande effekt, nämligen: tygets yta blir glatt, vilket gör att damm och hår från eventuella husdjur glider av i mycket större skala än annars. Sovmiljön blir alltså mindre dammig. 
Från förr visste jag att manglade textilier är snyggare och skönare än omanglade, och att de får plats i skåpen bättre. Men nu också den här hälsoaspekten alltså.


Jag tror att det som fascinerar mig med hemkunskap är att det är lätt att förledas att tro att olika knep och läror är till för att något ska vara trevligt eller smaka gott. Men det praktiska kommer alltid först. Börjar man besjunga hemvård blir man snabbt korrigerad; ja, det är trevligt, men den här åtgärden har också en funktion.
Tycker om den kärvheten.

5 kommentarer:

  1. min mamma hade en mangel som var liten och näpen och den lyste i gult. Den var fin!

    Och jag har tidigare också besjungit mangeln, men nu säger jag det riktigt öppet: Om jag fyller fyrtio önskar jag mig en mangel. en egen mangel. en riktigt egen mangel, som vänner och väninnor gärna FÅR låna och så kan vi börja ha lakantvättumgänge. Så som man gjorde nångång år nittonhundrafrusin när kvinnorna samlades och bykade tillsammans.



    när jag ännu levde ensam manglade jag mina lakan. då hade jag inte ännu egen tvättmaskin och vistades oftare i tvättstugan.

    SvaraRadera
  2. Högvalla, Högvalla. No news för mig fast jag inte ens gått där.

    SvaraRadera
  3. När jag var barn hade vi en stor tung bordsmangel, som mamma vevade för hand och jag fick sitta ovanpå, som tyngd. Och redan som små fick jag och mina systrar lära oss att dra ut lakan och vika och rulla dem - en kunskap som jag gett vidare till mina barn. I mitt barndomshem har det funnits en elektrisk mangel i säkert 30 år nu och i höstas, äntligen, köpte jag en egen som nu tronar nere i vår egen tvättkällare.

    SvaraRadera
  4. Oh, är så glad att jag hittade hit, minns precis den där stämningen - mangelstämningen, när lakanen rullas och tiden står still. Mormor manglade, mor fick ärva farmors elektriska mangel, men mor tröttnade så småningom på manglandet, varför kan man fråga sig. Kanske brist på uppskattning eller tid, eller något. Själv skrynklar jag ihop rena lakan i skåpet, det är ju nästan lite sorgligt. Läser just nu kerstin Ekmans "Kvinnorna och staden", en bokserie om hur Katrineholm blev stad vid sekelskiftet 1900 och om hur folk levde då. Blev speciellt fäst vid en beskrivning av tvättning där - hur noga allting tvättades också, tyger blektes, valsades, kragar stärktes (!). Hur initialer broderades in i lakan, sånt. Rekommenderar varmt den bokserien!

    SvaraRadera
  5. Jolin, en mangel ska givas dig på din 40-årsdag!

    Situationsdiktaren: Det här är alltså baskunskap för alla bildade människor. Jag är så out.

    Ulla, nu blir jag lite nöjd för den där dra ut-vika-rulla-kunskapen har jag också!
    Inser att mangeln är ett måste i varje anständigt hem, min mormor hade t ex en i sin ganska lilla höghuslägenhet. Man har alltid plats för en mangel, liksom!

    Vihreä Lotta: TACK för påminnelsen, måste läsa om Kvinnorna och staden, tror inte jag riktigt förstod att uppskatta den här dimensionen senast.
    Och roligt att ha dig här i salongen, välkommen!

    SvaraRadera