tisdag 4 september 2012

De svagaste ska skyddas med de hårdaste medlen

Ni som prenumererar på salongens feed har kanske lagt märke till att inlägget "Tack elaka" inte finns.
Jag skrev det för att den elaka bloggaren hade kommenterat så bra på förra inlägget, sen tänkte jag om, sen tog jag bort det.

Den elaka - och jag vill fortfarande säga tack, elaka! för du fick mig att tänka mer och jag ser din goda poäng - kommenterar alltså:

det är hemskt fint att du skriver om ett såhär viktigt ämne, jag blir bara ledsen över att du passerar den mycket viktiga slutsatsen - att barnvården behöver mer pengar så att de dels får omhänderta så många barn som finns (omhändertagande kostar mycket pengar) och får anställa så många mänskor som behövs (om mängden fall har ökat med tio procent i helsingfors på ett år så gissar jag att personalen som bäst har förblivit på samma mängd, jag skulle gissa att den kontinuerligt minskar eftersom det är tidens melodi) - som om det inte är en giltig förklaring.


jag känner flera som jobbar inom barnskyddet, det är högt utbildade men rätt så lågavlönade kvinnor, man kan förstås skriva "tjänstemän" men det klingar lite annorlunda, som utför ett mycket tungt jobb med ljugande, hotfulla föräldrar, och det enorma ansvaret att om du gör en feluppskattning kan du antingen utsätta ett barn för livsfara eller krossa en familj som försökte sitt bästa.

jag tycker vi borde fråga oss varför situationen förvärras i familjerna (fattigdomen ökar, misären börjar gå i arv) och varför vi andra hela tiden är mindre redo att uppehålla det mest civiliserade systemet i världen - dvs. den nordiska välfärdsmodellen - för att istället ha råd att konsumera precis som i den övriga västvärlden om skatten bara inte höjs. när barnskyddet behöver pengar. när barn som föds av utslagna föräldrar själv växer upp till blandmissbrukare som misshandlar sina egna barn.
Efter att jag läst kommentaren började jag småskämmas lite över att ha struntat i det där med resurserna, för det är klart att jag tycker barnskyddet och den sociala sektorn i stort ska få tillräckligt mycket pengar. Ändå tyckte jag då, och jag tycker nu, att det är uppenbart att det inte var resursbrist som ledde till den åttaåriga Eerikas död. Det här bekräftas också i dagens Hbl: "Socialdirektören i Helsingfors Paavo Voutilainen har i offentligheten sagt att verket inte kan skylla händelsen på bristande resurser. Tvärtom har han sagt att verket har tillgång till Finlands bästa resurser så orsaken till att flickan föll mellan stolarna måste sökas någon annanstans."

Hur jag än ser på saken verkar det fullständigt obegripligt att i ett så skriande misshandelsfall som Eerikas välja att tvinga tillbaka flickan till sin pappa och pappans partner. När Eerika själv uttryckligen inte velat det, när hon har gråtit och burit spår av misshandel.
Jag betalar gärna skatt i ett samhälle som kanaliserar sina medel till socialt arbete. Jag inser att många socialarbetare och deras chefer gör ett gott jobb, jag fattar att de också räddar en massa barn från liknande öden som Eerikas.
Men jag vill att detta arbete övervakas.
Och det är väl det som äntligen börjar hända nu, efter otaliga nödrop och larmrapporter från anhöriga och andra som inte kommit någon vart med Barnskyddet.

I Eerikas liv kan inte ha funnits många ljusglimtar. Man kan välja att se det och sjunka ner i en hopplöshet så bottenlös att det blir svårt att nånsin ta sig upp.
Men om någonting ändå kan bli bättre av det här fasansfulla, så kunde det vara den kraft som nu finns i behandlingen. Det tryck sektorn nu är utsatt för.
De svagaste måste skyddas med de hårdaste medlen. Inga ursäkter.

14 kommentarer:

  1. Mycket väl skrivet. Det är något farligt i själva tanken att en pappa eller mamma alltid, alltid, har rätt till sina barn. Det är förlegad romantik att moders- och faderskap i sig innebär villkorslös kärlek av barnet. Känns som att socialen (slarvuttryck, jag vet, sorry) fortfarande hyllar 70-talets ideal, när de här tankarna om att även en söndrig familj är bättre än fosterhem blev vanliga(även om jag kan förstå att idén dök upp, tes och antites som bekant och de barnhem som fanns var i många stycken förfärliga. Vi har som bekant just bett de (numera rätt åldriga) barnen om ursäkt här i Sverige

    SvaraRadera
  2. fortsättning
    Så du har helt rätt i att de svagaste måste skyddas med de hårdaste medlen. Sett till de exempel vi har haft i Sverige går det inte heller att skylla på ont om resurser. Bara på människor som är satta att hjälpa men som alltför ofta saknar omdöme och ffa mod. Janne Josefsson har gjort ett antal intervjuer med socarbetare och kommunalfolk på sociala nämnder runt om i landet där blickarna flackar och man riktigt känner vrede över sådan mängd av dumhet.
    Säger Unibrow igen - skall du till Bokmässan förresten?

    SvaraRadera
  3. jag kan bara fortsätta med att det är hemskt att de som sitter på ledarpallarna och har sanktionerat den arbetsmängd som de i det understa ledet ska klara sig med inte bara kan skämmas i sådana här situationer (i klarspråk skyllde han ju alltså ifrån sig att han inte har brustit i att ordna tillräckligt med vakanser för barnskyddet, utan han ville hellre skylla på nåt diffust och kanske senare peka ut någon eller några lägre i hierakin, om du köper det så ok). det var också nån från ministeriet på tv-nyheterna och talade om hur vi inte kan förlita oss endast på myndigheterna utan hur "vi alla, grannar, släktingar osv" måste dra sitt strå till stacken (säkert, men det är ju inte det vi har myndigheter för). socialarbetare borde inte ha hand om mer än trettio barn enligt rekommendationerna, men många har ändå tre gånger så många på sitt ansvar just nu.

    säkert har socialarbetare gjort grova missar här, men om en häst kollapsar under ett allt för stort lass drar jag den inte inför rätten, jag frågar mig vem som har packat den.

    SvaraRadera
  4. Brukar sällan delta men blev så provocerad av orden här att jag måste. Det sociala området får ingen uppskattning, alla ser när vi inte sköter oss - där blickarna flackar och man riktigt känner vrede över sådan mängd av dumhet - ganska svagt bidrag till diskussionen.

    Ett stort problem kan antagligen vara att folk söker sig bort. De orkar inte och väljer att göra något annat. Har själv funderat på att byta, välja andra vägar. Men tänker aldrig börja skriva om hur andra borde sköta sina arbetsuppgifter så länge jag inte prövat på det själv.

    Läste att också andra tjänstemäns (poliser och läkare) del i fallet skall ses igenom. Och jag vet inte, vi vet bara en liten del av vad som hänt, en förenklad version. Vad händer med barnen sedan? Någon måste ta hand om dem medan tjänstemännen söker sig bort, bort.

    SvaraRadera
  5. elaka, du svängde på problematiken ännu några grader och igen ser jag saken i ett nytt ljus. Jag vill precisera att jag personligen önskar att man granskar de ansvariga tjänstemännen, dvs cheferna, teamledarna, inte de enskilda socialarbetarna per se. Det finns väl alltid en ansvarshierarki och chefer finns till för ett syfte.
    Sen hade jag inte alls tänkt på att påståendet att fallet Eerika inte har med resursbrist att göra kan vara ett sätt att se till att man själv som beslutsfattare har ryggen fri. Mycket bra poäng där. Farlig retorik. Stategispel.

    R.M. Ja, det är vanskligt att kritisera när man inte känner till hur arbetet sköts i praktiken och hur det ÄR, men jag tror ändå att den här diskussionen behövs och då är det bra att du, som uppenbarligen VET, deltar.
    Nu är det oroande att socialarbetare träder fram och säger att de är trötta på att alltid "göra fel" ("antingen gör vi för mycket eller för lite" stod det nånstans) men jag hoppas också att det ska komma fram hur viktigt det arbete ni utför är, och hur avgörande det är att ni har drägliga medel och arbetsvillkor.
    Så: bra om socialarbetara talar ut. Ni vet hur det är, vi andra vill veta för att vi ska kunna debattera, tycka, tala, och rösta rätt i politiska val.



    SvaraRadera
  6. Menade inte att jag vet hur det är. Har inte en så hög utbildning att jag skulle få en sådan tjänst. Har inte heller sökt mig dit och blir lite orolig, vem skall sköta uppgiften?

    Men vet hur fäst det går att bli vid barnen på barnhem att jag har svårt att tro att någon valt barnets sämsta på grund av värderingar/dumhet. Men allt möjligt händer ju också inom vården så bra om det utreds och utvecklas.

    SvaraRadera
  7. anna, som tidigare skrivet tycker jag att det är jättefint att du tar upp det här viktiga ämnet, men jag hoppas att vi humanister kan se igenom dimmridåerna av syndabocksretorik, kvällstidningarna hoppar genast på barnskyddet (man vet ju vad kvällstidningsläsarna tycker om de odugliga "kukkahattu-tädit" som daddar med invandrare och struntar i utsatta barn, typ) och dom på toppen (som genast får uttala sig i de största medierna) försöker isolera skulden möjligast långt nere i hierarkin. det är bara synd.

    och r.m., rätt det där om hur folk söker sig bort, också min bekanta som hade en förmansställning inom barnskyddet (inte i helsingfors) orkade inte längre utan jobbar nu som lärare.

    SvaraRadera
  8. Tack Unibrow, R.M och elaka för viktiga kommentarer som jag tänkt mycket på. Ja - tänkt så det känns som om huvudet skulle sprängas ibland. Det går ju inte att stänga ute känslorna heller, svårt att vara svalt intellektuell när det gäller omsorgen om dem i samhället som inte själva kan kräva, handla och argumentera.

    Det är fasligt om/att folk flyr från viktiga jobb inom sociala sektorn för att det är för tungt att verka där, och då är väl bättre resurser den enda medicinen. Mera utbildat folk, lättare börda, bättre lön, allt det där.

    Sen är min egen erfarenhet av myndighetskontakter tyvärr dålig, jag har flera gånger upplevt att det är svårt att få gehör (i vitt skilda frågor), så visst tänker jag mig att det kunde finnas en enskild chefsperson som kunde ställas till svars för just det här fallet. Men huvud på fat är en bisak, åtgärderna är det enda riktigt viktiga.

    Jag önskar att folk som "vet hur det är", som din bekanta som sökte sig bort R.M, skulle vittna om "hur det är", dvs se till att ha berättarföreträdet så att inte bara beslutsfattare får skapa bilden av läget. (Och så borde HBO göra en fantastisk tv-serie om social workers så unga människor skulle söka sig till den sektorn ...?)

    Sen tycker jag också att det viktigt att prata om det här, skriva om det här, älta och utreda - även om folks tår blir påtrampade och vissa får ta skit de inte är värda. Det relevanta är att bilden korrigeras och att vi når förbi socialporr och "blomsterhattstanter".
    Att konkreta åtgärder vidtas, vilket tydligen i alla fall sker nu. Jag hoppas det fortsätter ske, att det inte faller i glömska och förblir ett initiativ.

    SvaraRadera
  9. På tal om att barn alltid har rätt till sina föräldrar så vill man ställa frågan: På bekostnad av vad? då den här nyheten kablades ut.

    www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/overgiven-baby-hotas-av-utvisning

    SvaraRadera
  10. Ja alltså det där är ju också så SJUKT.
    Hoppas hon nu får stanna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ang. Haddile-fallet har det också visat sig vara lite mer komplicerat än man trodde från början. Ibland kan man bli lite trött på att särskilt svenska medier lyfter fram enskilda fall på ett svart-vitt sätt och att folk utan att vara särskilt insatt genast vet vad som är "rätt" lösning.

      Radera
    2. Det är säkert så att rapporteringen är åtskilligt förenklad i många fall.
      Men jag tycker också att det är bra att såna här fall får mycket uppmärksamhet och att folk engagerar sig och "vet" - i alla fall om man jämför med alternativet: likgiltighet.
      Det kanske finns något tredje alternativ också, dvs journalistik som går utanför de allra skarpaste vinklingarna, fram för den.

      Radera
  11. Vad bra att du insåg det själv, för det är ju lite naivt att tro att ngt bekräftas bara för att högste chefen går ut och säger så. Paavo Voutilainen är för övrigt samme person som köpte möbler till sitt arbetsrum för 70 000 euro av skattemedel så man kan ju lite undra över hur den moraliska kompassen hos en sådan person (som ansvarar för att de minst bemedlade får de resurser de har rätt till) ser ut. Lite märkligt att en teolog får post som socialdirektör förresten, man tycker det borde finnas personer med mer relevant kompetens för socialdirektörstjänsten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hela den ekvationen är ju också mycket märklig.

      Radera