tisdag 19 juli 2011

Litterärt ekel. Mat och läsning.

Se nu bjuds här på ett icketips: Läs hemskt gärna norrmannen Karl Ove Knausgårds Min kamp men giv akt. Den som just har dukat upp en smarrig ensamlunch att avnjutas i sällskap av bok bör akta sig för att just i den stunden trassla in sig i avsnittet där Karl Ove och hans bror Yngve gör husesyn i det hus där deras pappa just dött. Alltså uh så släbbigt och konkret. Jag mår fortfarande illa trots att lunchen bestod av två saker jag tycker mycket om: potatis och abborre.

5 kommentarer:

  1. ja fy fan, det dtycket i boken hänger fortfarande över mig. I morgon tar jag itu med tvån, hoppas på mer skvaller och mindre kakka.

    SvaraRadera
  2. jag har inte läst honom ännu, alls! jag känner mej som Lajka.

    SvaraRadera
  3. Peppe: Tänk så många som läst denna bok och snackat om den till lust och leda och ingen som varnat för äcklet! Ja, ska bli intressant att upptäcka tvåan.

    Sara: Jag är också en eftersläntrare. Det blev så mycket hype, man blev ju bara anti. Men den är bra, Knausgård skriver bra.

    SvaraRadera
  4. Oj, äckel. Nå. Det måst man ju läsa. Ja heti.

    SvaraRadera
  5. Situationsdiktaren, du kan ju kolla om du diggar! Svårt att säga.

    SvaraRadera