"Döda valpen!"

När vi anlände hit till Hotel Casablanca där vi finnar buntats ihop av Tjäreborg lade jag snabbt märke till en man i D&G-linne som steg ut ur sin taxi och meddelande guiden att hans kompis fortfarande är på sjukhuset. Sen satte han sig i trappan vid hissen och drack ur en Coca-Colaflaska och när vi hade checkat in och stod och väntade på hissen hade han redan hunnit bli så full att han irriterade upp sig på mig som stod där med ett barn i famnen. Eller på barnet då, närmare bestämt.

"Tapa se pentu", morrade han. "Döda valpen". Jag ignorerade honom och han fortsatte: "Tapa se pentu! Etkö sä ymmärrä suomea? TAPA SE PENTU SAATANA. Ai sä et ymmärrä. Tapa se pentu." ("Döda valpen! Förstår du inte finska? DÖDA VALPEN FÖR SATAN. Aha, du fattar inte. Döda valpen.")

Följande morgon kommer då samma man till frukostbuffén och ställer sig försynt och fredligt vid bordet där min man och barnen sitter. Han vill veta hur vi och barnen mår och så berättar han att han är så bekymrad för han borde vara på jobbet på tisdag. Han är svetsare och måste till jobbet. Min man och han skämtar lite om att ska han svetsa får han nog göra det här "Riikossa".

Gårdagen måste för honom ha varit svart. Det är semester det!

Annars måste jag rapportera att jag aldrig sett maken till samlad och spak samling finländare. Alla sitter som ljus i matsalen, tuggar biff med pommes frites och har hemlängtan.

Och så kom jag åt att prata med en annan småbarnsmamma vid ett par såna där hemska maskiner som ungar kan rida på för en euro (de fick bara klättra på dem). Jag nämnde att jag ändå tycker det är fantastiskt att personalen här på Casablanca är så otroligt vänliga och empatiska mot oss men att själva hotellet ger mig någon sorts The Shining-vibbar.

"Va. Du har läst för mycket böcker", sa hon sakligt.

Detta har man alltså arbetat upp: en berikande överspändhet?