"Tapa se pentu", morrade han. "Döda valpen". Jag ignorerade honom och han fortsatte: "Tapa se pentu! Etkö sä ymmärrä suomea? TAPA SE PENTU SAATANA. Ai sä et ymmärrä. Tapa se pentu." ("Döda valpen! Förstår du inte finska? DÖDA VALPEN FÖR SATAN. Aha, du fattar inte. Döda valpen.")
Följande morgon kommer då samma man till frukostbuffén och ställer sig försynt och fredligt vid bordet där min man och barnen sitter. Han vill veta hur vi och barnen mår och så berättar han att han är så bekymrad för han borde vara på jobbet på tisdag. Han är svetsare och måste till jobbet. Min man och han skämtar lite om att ska han svetsa får han nog göra det här "Riikossa".
Gårdagen måste för honom ha varit svart. Det är semester det!
Annars måste jag rapportera att jag aldrig sett maken till samlad och spak samling finländare. Alla sitter som ljus i matsalen, tuggar biff med pommes frites och har hemlängtan.
Och så kom jag åt att prata med en annan småbarnsmamma vid ett par såna där hemska maskiner som ungar kan rida på för en euro (de fick bara klättra på dem). Jag nämnde att jag ändå tycker det är fantastiskt att personalen här på Casablanca är så otroligt vänliga och empatiska mot oss men att själva hotellet ger mig någon sorts The Shining-vibbar.
"Va. Du har läst för mycket böcker", sa hon sakligt.
Detta har man alltså arbetat upp: en berikande överspändhet?
Alltså, det där är ju för fasligt. Att du inte stack frukostgaffeln i hans lår?
SvaraRaderaMin ändå relativt digra erfarenhet av finska fyllon sade mig att det var bäst att ligga lågt. En aldrig så berättigad och nykter kommentar från mig hade bara lett till ytterligare gormas och obehag. Men skulle han ha gjort misstaget att hota mina barn en gång till hade vi kallat på polis. Finkan i Puerto Rico - huu!
SvaraRadera