Hemma igen. Läser igenom högen tidningar som samlats i tamburen och får en glimt av hur hela askgrejen sett ut härifrån.
När vi var strandade förargades jag lite över svalt iakttagande, intellektualiserande kommentarer på Facebook - för trots att det inte gick någon direkt nöd på oss var det mentalt och säkert också fysiskt ansträngande med osäkerheten. Sitta "mitt i en naturkatastrof" och skönja ironiskt tillbakalutade kommentarer! Ack.
Väl hemma inser jag ju också poängen i att tycka att västvärlden ska ta lärdom. Också jag tycker att vi ska se över okynnesresandet. Var och en kunde gott söka alternativ till flyget.
Det ser bara mycket annorlunda ut när man själv sitter i smeten. Och då kan jag inte ens tänka mig hur en svalt intellektuell analys av ett riktigt allvarligt och livshotande krisläge måste se ut i de drabbades ögon.
Det rimmar illa
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar