Nu långfredagsskämtar jag inte och försöker ej heller iscensätta mig själv som nån ockult typ eller jesus, men: vaknade i morse med ett litet runt sår i pannan och när jag knäppte på radion: Mozarts Reqviem i 50 minuter.
Långfredag i face.
Men senare, på förmiddagen, besökte jag ett av de ställen jag är sprungen ur men som jag inte besökt sedan nittitalet säkert: idrottshuset. Besökte idrottshuset med barnen, tittade lite på påskturneringen i handboll, tänkte att det här borde de svenska (rikssvenska) kulturprofessionella se: bollhalln som är en finlandssvensk (kanske dock främst nyländsk) vagga. I bollhalln är man i olika åldrar, man representerar inte någon högkultur, man representerar inte heller något överdrivet friskvårdsintresse; det är idrottshuset med sina allmänfolkliga sportideal.
Tycker om det alltså, obs, doften av handbollslimmet och gnisslet från gummisulor mot golv, ekona, rörelsen, folket på läktaren, elektroniken i resultattavlan. Svenskan där som det som allmänt talas.
Bara svårt att få till det där med rikssvenska kultureliten på en turneringsmatch HIK - EIF.
Telis kök
5 dagar sedan
En av de bästa sakerna med att vara vuxen är att jag Aldrig Mera behöver sätta ens en lilltå i den pestiga svett- och förnedringsfasa som var Idrottshuset. Hurra! Jojo, man pratade svenska där, men det gjorde egentligen bara allt värre. Rys.
SvaraRaderaHo ho, jag förstår din ståndpunkt.
SvaraRaderaMinns faktiskt inte ens att du nånsin var där, du kröp väl in i väggen.
Men häromdagen tänkte jag på att du var ett äss på orientering! I alla fall på den intellektuella biten.
Mmm, jag är fortfarande super på kartläsning. Men då ska jag helst ha bil plus chaufför. Minns du den gången nâr det ösregnade i skogen och kartorna gick sönder av allt vatten och dina glasögon immade och du blev skitarg på allt? Hoho.
SvaraRaderaJag satte foten i en idrottshall här om jonstes. Tillsammans med 9 4-åringar väntade vi på att det skulle bli deras tur att entra scenen för ett dansuppträdande. Bakrummet = handbollsläktaren. Ljudet från handbollsmatchen gav mig kalla kårar och dottern frågade: varför måst dom vissla så hårt? En befogad fråga, det fanns liksom inget ljud att överrösta, bara gummitossgnissel. Hu, det var i det närmaste kusligt...
SvaraRaderaJa, det där gnisslet är i särklass. Men oftast brukar gnisslet ackompanjeras av en massa utrop och flås. Då är det inte riktigt lika kusligt?
Radera