Efter amfibierna, det som kom sen (Bulevarden)

Familjemord på Bulevarden och jag skriver om döda grodor?
Jag har inte tänkt ordentligt tragedin på Bulevarden (pappan dödade sina två små barn och mamman) förrän igår kväll och det hände i fredags. Har inte hunnit/hängt med och förresten sjunker sånt inte in hur som helst.

Det har tydligen blivit en finländsk lösningsmodell det här med att inte bara ta livet av sig själv utan också döda familjen. Eller att bara ta livet av familjen. Läste också nyligen en liten rapportering från rättegången med Degeröpappan som mördade sin fru och sina två små barn i början av året.
Nu saknar han sin familj.

Jag vet inte exakt vad man ska säga om det, men det finns massor att säga om det. Det som hände är inte onämnbart, det är inte oförståeligt, det är inte otroligt. Det är ett symptom som bara politiska medel rår på. Det är verklighet och samhällsanda och det hjälper inte att låsa om sig.
Samhällsandan har nyckeln till ditt hus.