måndag 23 april 2012

Veganoskulden/Skuggefetischen


Utöver förra inläggets visuella fakta vill jag rapportera följande om helgen:

1. Gjorde en hel vegansk måltid! Det var första gången för mig. Min goda vän veganen som blev bjuden på veganoskuldens mat hade dock med sig en fantastisk hemgjord sås som gör att precis allting blir gott. Så vi hade såsen över all min veganoskuldsmat och jag fick äran. Veganer är listiga pedagoger. (Och även mer förfinade människor än vi mjölkslaskande karnivorer. På allvar alltså).

2. Blev besatt av det här programmet. Linda Skugge blir intervjuad om sin karriär, sitt förhållningssätt till saker hon slängde ur sig på 90-talet, sitt förhållande (hon säger nästan inget om det men ändå tillräckligt mycket), sina politiska åsikter, om "dagens bloggare", om att läsa och skriva.
Bonus är att  hon verkar se sig själv som oerhört gammal, hon talar som en veteran. Hon pratar om "när mejlen kom". Och man vet aldrig var man har henne, i ena sekunden säger hon saker som verkar extremt vettiga, i nästa sekund undrar man om man hört rätt.

Finsalongen rekommenderar, särskilt för alla som vuxit upp med Skuggefeminismen och som undrat vad som hände sen.

16 kommentarer:

  1. Skugge måste jag definitivt titta på, hon var rätt ny på den tiden jag började trava på rock-konserter i arbetets tecken. Det var på den tiden hon var en riktig värsting, så det gick alltid ett sus genom publiken då hon banade sig fram till backstagen. Tack för tipset!

    SvaraRadera
  2. Och nu, fru Nickby, blir jag gruvligt sugen på alla dina 90-talsskrönor om Skugge!

    SvaraRadera
  3. Och jag igen blir väldigt nyfiken på såsen... (Kör normalt veggo men har ätit vegant i olika omgångar och känner att det börjar bli dags igen med en veganmånad.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska kolla med veganvännen!
      Kanske receptet är hemligt sådär som Coca-Colas?

      Radera
  4. Om förfiningen sitter i min förkärlek för chips och Jaloviina har du säkert rätt.

    Vi kan byta, sås mot hemlig men delikat tofumarinad.

    SvaraRadera
  5. Jag såg avsnitet i fråga och gapade tidvis och diggade tidvis. Hon är en mycket intressant människa och en pikant blandning av skärpa, ärlighet och elakhet. Och förenklingar. Men verkligen, en sådan intervju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blev helt ... fixerad! Vill se den igen!
      Glad att höra att du reagerade lika, då är jag kanske inte bara en vanlig wannabestalker.

      Radera
  6. JAG KLARAR AV ATT KOMMENTERA! För första gången. Är helt till mig av glädje, mängden kommentarer som inte publicerats på din blogg är sorgligt hög.

    SvaraRadera
  7. Inte hög, stor ju. Måndagshjärnan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, stor skillnad! Hurra för att du kan kommentera här Smilla! Tippar att du är speciellt på hugget med de ockulta inläggen, hehe.

      Radera
  8. Jag kollade förra veckan på intervjun efter att ha följt din länk (och är nu besatt av diverse pinsamma program på svtplay) och har spenderat tiden sen dess att vara allvarligt creeped out, så att säga. Då och då när jag sitter i en buss eller så kommer jag att tänka på den och så ryser jag till och blir på riktigt dåligt humör. Men intressant! Och jag kollade på Mona Sahlin-intervjun när jag ändå var igång... iiik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men nu blir jag så nyfiken på vad det var du blev creepad av mera exakt!
      Obs! Jag kan diskutera det här i evigheter!

      Radera
    2. Jag blev bara så ledsen av hennes osolidaritet: hennes nästan barnsliga kvasi-förbittrade höger-förklaringar - "det är dyrt för mig att ha anställda", "jag vill att samhället lämnar mig och mina barn i fred" och andra alarmerande uttalanden. Alla hennes argument verkade bygga på tom trotsighet. Det var intressant men hon var inte intressant. Hon är politiskt inkorrekt år 2012 på samma tröttsamma sätt som Courtney Love, "jag jag jag" på ett aggro sätt.
      Fast i tiderna fick jag fulla poäng i finska ordförhör i högstadiet tack vare Fittstim (som på finska hette Pilluparvi). Ordet stim hade nog annars varit omöjligt att veta...

      Radera
    3. Exakt, bra analyserat. Och det konstiga är att man blir bedrövad och virrig av det istället för att vara sådär att äh, idjot.
      Farliga saker?

      Radera