onsdag 18 april 2012

"EN bok räcker"

I bokbussen igår kväll lade jag märke till en flicka i lågstadieåldern som var där med sin pappa. Flickan verkade kavat men kanske något överuppmärksam på pappan. Pappan var av typen: förr i tiden snygg och cool, nuförtiden alkoholiserad och marginaliserad och jävligt sur.

Pappan, med hes och hög röst: EN bok räcker.
Flickan: Okej.
Pappan: Har du mammas lånekort nu då?
Flickan: Jå.
Pappan (tar kortet): Och vad ska man göra med det här, ska man visa det för nån?

Utanför bussen väntade mamman, också hon överdrivet uppmärksam på pappan. Flickan stod med sin lånebok i handen, pappan såg irriterad och rastlös ut. Mammans blick på pappan, ett osäkert obesvarat leende, flickans flackande mellan mamman och pappan, låneboken i handen, pappans vibrerande, hans flykt i kroppen.

Jag gick till mitt. Tänkte på inlägget om uppväxtkapital hos Essetter.

Tänkte försonligt: Men pappan gick i alla fall med flickan till bokbussen, trots att hon bara fick låna en bok, trots att han hatade det, trots att han inte visste hur man lånar en bok (nu vet han), trots att flickan var generad.
Tänkte sen: Fan, han belönade sig säkert rikt efter det stressiga bokbussbesöket. Flickan och mamman fick nog betala dyrt för den där låneboken.

(Och tänker nu: Sitta här och skriva om folk hur som helst! Djiisus. Moralen i det? Men också, som en följd: makten i det. Läs Essetter!)

9 kommentarer:

  1. Sorgligt, ja! Men hon fick ju låna i alla fall. Med tiden kan det ändå vara en räddning då hon snart kan gå ensam och låna fler i smyg.

    Hade en klasskompis som var väldigt dålig på att läsa. Hon fick också låna bara en bok per gång. Hennes morsa var kanske inte någon krutuppfinnare, men dock helt normal.

    SvaraRadera
  2. Ja! Jag hoppas också flickan har lust att låna fler böcker, för hon har ju koll på hur man gör.

    Men vad är det här med en bok per gång? Varför inte låta ungarna frossa i böcker? Det är ju gratis och när det gäller barnböcker betalar man inte ens förseningsavgift om böckerna ligger under nån soffa i några månader. Det är en så himla bra deal!

    SvaraRadera
  3. Men hörru tänk om farsan bara var på asgarvligt skithumör och det var allt..?

    Om det fanns böcker ändå...

    Om det vi ser bara är en så otroligt liten glimt av en större helhet, och sen tror vi såhär. Att hon inte får läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Moa, jag hoppas det är så att pappan bara var på dåligt humör den dagen, men är tveksam.
      Fast jag trodde ju inte att flickan inte /får/ läsa, utan mera att det inte understöds hemma. Jag menar, inte så jätteansträngande kanske att följa med till biblioteket en eller annan gång ...
      MEN du har absolut rätt i att det är suspekt att dra slutsatser av en liten glimt. Det KAN vara hur som helst.

      Radera
  4. Jomen man måste ju läsa från pärm till pärm, med ordning och reda. Tänk om man lånar många böcker och bara zappar i dem? Och så hinner man inte till slut.

    Fast jag tycker det är helt från långtbortistan så KAN jag förstå tanken. En sak i taget, ordentligt liksom.

    SvaraRadera
  5. Om den här historian var en saga skulle en magisk fe dumpa en lastbilslast sagoböcker rätt ner i deras vardagsrum nån mörk natt så att de på morgonen skulle vara tvugna att grävna gångar mellan böckerna för att hitta ut, och på vägen dit skulle de allesammans öpna en eller annan bok, fångas av bilderna och bli tvugna att läsa historian och det skulle ta dem flera månader att hitta ut, men det skulle de inte märka, för tiden går så fort när man läser en bra bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas den här sagan bli sanning!!

      Radera
  6. @Anonym Jag älskar din sagoversion och önskar så att jag kunde teckna! Det skulle kunna bli en underbar liten illustrerad bok, det där:-)

    SvaraRadera