onsdag 7 december 2011

Det stumma språket

Skulle just till att skriva någt hätskt om att Facebook nuförtiden meddelar om "[antal] nya berättelser" men såg sedan att de just nu verkar ha ändrat sig för det står "[antal] nya händelser", vilket väl får anses vara snäppet bättre.

Nu skriver jag istället ner den anmärkningsvärda iakttagelse jag gjort visavi mitt språk som stum. (Har alltså tappat rösten, eller kanske har någon liten fransig bit kvar men har talförbud och sjukskrivning, antibiotika och stark värkmedicin, struphuvudet lyser rött adventstiden till ära.)
Mitt språk som stum är nämligen ett annat än mitt språk som talande. Jag har tidigare hyllat babblandet som ett sätt att nå fram till något viktigt, och det tror jag ännu mera på nu. Det finns säkert de som kan kontemplera tyst inuti hjärnan och sedan leverera en klar och intelligent tanke. För mig är babblandet nödvändigt, "det ständiga skrivandet". Man kunde då tro att det här kan ske i tystnad, och det gör det väl delvis också, men det förutsätter helt tydligt någon form av oral verksamhet. Det som händer nu, i mejl och meddelanden, är en staccatofiering och en utarmning. Mycket märkligt och ganska intressant. Indikerar en fin och skör balans mellan språk, audiologi, fysionomi.

3 kommentarer:

  1. Och för att illustrera: det är något grundläggande fel med syntaxen i inlägget ovan. Ej min syntax.

    SvaraRadera
  2. Jag hör också till dem som lovordar babblandet (antar att vi som gör det har vissa personliga intressen i projektet i fråga). För några minuter sedan noterade jag angående en text jag jobbar med att den naturligtvis kommer att bli för lång men att tvånget att komprimera texten också brukar leda till att resultatet blir tydligare uttryckt. Fast jag kan ibland tycka synd om dem som måste genomlida allt mitt slaggproduktsbabbel. Kan inte vara så lätt alla gånger.

    Tänker också: din stumhet kanske blir som det osagda/tysta i vissa texter: det framhäver det som sägs mycket tydligare.

    Mycket babblig kommentar. Känns dock passande i sammanhanget.

    SvaraRadera
  3. Babblandet är liksom en deg som det sen blir fina, gyllenbruna bullar av! Men jag vet - det där slaggmottagandet kan inte vara så picknickigt alla gånger.

    Du har rätt, stumheten framhäver det som sägs!

    SvaraRadera