Populärmusik med litet barn

Ni vet när man översätter måste man verkligen tänka till angående vad saker egentligen betyder och sen framställa de sakerna på ett så verklighetstroget men samtidigt så anpassat sätt som möjligt. En extra kick får jobbet om den man översätter för är en unge på inte ens fyra år, ivrig att veta exakt vad de sjunger på engelska när man spelar skivor.

"Nå, det är om kärlek."

"VAAD, vad om kärlek?"

"Nå, han sjunger att han vill vara hennes nalle. Men inte hennes tiger eller hennes lejon utan hennes nalle."

"Varför?"

"För att han är kär i henne."

"Varför?"

(Elvis: Teddy Bear)

"Nå, det är om rymden."

"Va? VAD om rymden? Vad om rymden vad om rymden?"

"Nå, det är en pojke som heter Tom som åker ensam ut i rymden.

Och så ropar de från jorden ... Nä vänta, nu skjuter de upp honom."

"Vad säger han?"

"Han säger att nu sitter han i en plåtburk långt hemifrån och planeten Jorden är blå och han kan inte göra nånting."

"Vad sjunger dom nu?"

"Nu spelar dom bara. Och nu ..."

"Vadå, vad sjunger dom nu?"

"Nu sjunger dom att han har hamnat utanför banan."

"Men va, hur ska han komma ner igen?"

(David Bowie: Space Oddity)

Fiffigaste översättningen gjorde kanske min man som refererade en Kiss-låt:

"De sjunger att man ska äta upp sin mat."

Försök själva. Ni kommer snabbt att upptäcka att en stor del av populärmusiken är väldigt lätt att göra barnvänlig. Det är kärlek och äventyr och bråk och tips för levnadsvandringen.